1 ✝ I Darejaves, Ahasveros sons, första regeringsår, han som var av medisk släkt, och som blev kung över kaldeernas rike, 2 ✝ under hans första regeringsår förstod jag, Daniel, genom skrifterna, att antalet av de år, som HERREN hade talat till profeten Jeremia om, att Jerusalem skulle ligga öde, var sjuttio år. 3 ✝ Och jag vände mitt ansikte till Herren Gud till att söka honom genom bön och åkallan, i fasta, säck och aska. 4 ✝ Och jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sa: O Herre, du store och fruktansvärde Gud, som håller fast vid förbundet och barmhärtigheten mot dem som älskar honom och som håller hans bud. 5 ✝ Vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska och vikit av från dina bud och dina lagar, 6 och inte heller har vi lyssnat till dina tjänare, profeterna, som talade i ditt namn till våra kungar, våra furstar och våra fäder, och till allt folket i landet. 7 ✝ O Herre, dig tillhör rättfärdighet, men vi måste skämmas. Så är det idag med Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta, i alla de länder dit du har fördrivit dem på grund av de förbrytelser varmed de har förbrutit sig emot dig. 8 ✝ O Herre, oss tillhör skammen: våra kungar, våra furstar och våra fäder, för att vi har syndat mot dig. 9 ✝ Hos Herren, vår Gud, finns barmhärtighet och förlåtelse, fastän vi har varit upproriska mot honom, 10 ✝ och inte heller har vi lytt HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, som han förelagt oss genom sina tjänare profeterna, 11 ✝ ja, hela Israel har överträtt din lag och vikit av, så att de inte lydde din röst. Därför har också den förbannelse och den ed, som är skriven i Moses, Guds tjänares, lag, utgjutits över oss, för vi har syndat mot honom. 12 ✝ Och han bekräftade sina ord, som han talade emot oss och emot våra domare som dömde oss, genom att han lät så mycket ont komma över oss, för under hela himlen har aldrig skett något liknande så som har skett med Jerusalem. 13 Så som det står skrivet i Moses lag, kom allt detta onda över oss, men ändå bad vi inte till HERREN, vår Gud, så att vi skulle kunna vända om från våra synder och ge akt på din sanning. 14 ✝ Därför har HERREN vakat över det onda och låtit det komma över oss, för HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, för vi lydde inte hans röst. 15 ✝ Och nu Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn så som det är än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. 16 ✝ O Herre, för all din rättfärdighets skull, ber jag dig, låt din vrede och din förbittring vändas bort från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. För våra synder och våra fäders missgärningar har dragit vanära över Jerusalem och ditt folk inför alla runt omkring oss. 17 ✝ O vår Gud, hör nu därför din tjänares bön och hans åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull. 18 ✝ O min Gud, vänd ditt öra och hör, öppna dina ögon och se vår förödelse, och staden, som är uppkallad efter ditt namn, för det är inte på grund av vår rättfärdighet vi lägger fram våra böner inför dig, utan på grund av din stora barmhärtighet. 19 O Herre, hör, o Herre, förlåt, o Herre, ge akt, och grip in! Dröj inte, för din egen skull, o min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn. 20 ✝ Och medan jag talade och bad och bekände min synd och mitt folk Israels synd och lade fram min bön inför HERREN, min Gud, för min Guds heliga berg, 21 ✝ ja, medan jag ännu bad min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag hade sett förut i synen. Han rörde vid mig, och det var vid tiden för kvällsoffret. 22 ✝ Och han undervisade mig, talade med mig och sa: Daniel, nu har jag kommit för att ge dig insikt och förstånd. 23 ✝ Vid början av din bön, utgick ett påbud, som jag nu har kommit för att meddela dig, för du är högt älskad. Därför, förstå ordet och beakta synen. 24 ✝ Sjuttio veckor är bestämda för ditt folk och för din heliga stad, för att göra slut på överträdelsen, försegla synden, sona skulden och föra fram evig rättfärdighet och besegla synen och profetian, och för att smörja den Allraheligaste. 25 ✝ Vet därför och förstå, att från den tid då ordet utgår om att återställa och bygga upp Jerusalem, till Messias*, Fursten, ska det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och murar ska byggas upp igen, trots svåra tider. 26 ✝ Och efter de sextiotvå veckorna ska Messias dödas, men inte för egen skull. Staden och helgedomen ska förstöras av folket till en furste som kommer, och dess ände ska komma såsom en störtflod. Intill slutet ska krig råda, och förödelse är fast besluten. 27 ✝ Och han ska stadfästa förbundet för de många under en vecka, och i mitten av veckan ska slaktoffer och matoffer upphöra. På styggelsens vinge* ska förödelse komma – till dess att den oåterkalleliga domen utgjuts över förödaren.