1 Vid slutet av vart sjunde år ska du avskriva skulder. 2 Så ska avskrivningen gå till: Varje långivare som lånat ut något till sin nästa ska efterskänka sin fordran. Han får inte kräva in det av sin nästa eller av sin broder, eftersom HERRENS skuldavskrivning har kungjorts. 3 Av en utlänning får du kräva, men det som din broder är skyldig ska du efterskänka, 4 förutom när det inte finns någon fattig bland er, för HERREN ska rikligen välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 bara om du noggrant lyssnar till HERRENS, din Guds, röst, så att du noga följer alla dessa bud som jag befaller dig i dag. 6 För HERREN, din Gud, ska välsigna dig som han har lovat dig. Du ska ge lån åt många folk, men själv ska du inte ta några lån, och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig. 7 Om det finns någon fattig bland dina bröder i någon av dina städer i ditt land, som HERREN, din Gud, ger dig, så ska du inte förhärda ditt hjärta och inte heller tillsluta din hand för din fattige broder, 8 utan du ska villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom så mycket han behöver i sin brist. 9 Akta dig så att inte en tanke uppstår i ditt onda hjärta, som säger: Det sjunde året, avskrivningsåret, är nära, och du ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något, och han ropar till HERREN mot dig och det blir till synd för dig. 10 Du ska villigt ge åt honom och inte gräma dig i ditt hjärta när du ger åt honom, för på grund av detta ska HERREN, din Gud, välsigna dig i allt du gör och i allt du företar dig, 11 för det kommer aldrig att saknas fattiga i landet. Därför befaller jag dig och säger: Du ska villigt öppna din hand för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land. 12 Om din broder, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, blir såld till dig och tjänar dig i sex år, så ska du frige honom på det sjunde året. 13 Och när du friger honom ska du inte låta honom gå tomhänt, 14 utan du ska förse honom rikligt från din hjord, från din tröskplats och från din vinpress. Du ska ge honom av det som HERREN, din Gud, har välsignat dig med. 15 Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, befriade dig. Därför befaller jag dig detta i dag. 16 Men om det sker att han säger till dig: Jag vill inte gå från dig, eftersom han älskar dig och ditt hus och därför att han har det bra hos dig, 17 då ska du ta en syl och sticka den i hans öra in i dörren, och han ska vara din tjänare för alltid. På samma sätt ska du göra med din tjänarinna. 18 Du ska inte gräma dig över att du måste släppa honom fri, för han har varit värd dubbelt så mycket som någon avlönad arbetare när han tjänat dig under sex år. Och HERREN, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör. 19 Allt förstfött av hankön som föds av din nötboskap och av dina får ska du helga åt HERREN, din Gud. Du ska inte utföra något arbete med det förstfödda av din nötboskap och inte heller klippa det förstfödda av dina får. 20 Varje år ska du och ditt husfolk äta det inför HERREN, din Gud, på den plats som HERREN väljer ut. 21 Men om det har något lyte, är halt eller blint, eller har något annat allvarligt fel, då ska du inte offra det åt HERREN, din Gud. 22 Inne i dina städer kan du äta det. Både den orene och den rene får äta av det, liksom när man äter gasell eller hjort. 23 Men blodet ska du inte äta, utan du ska hälla ut det på marken som vatten.
Publicidade
Deuteronômio 15
Friåret, lån till de fattiga, lagen om slavar, förstfödda husdjur.
Veja também
Publicidade