1 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose välsignade Israels barn med före sin död. 2 ✝ Han sa: HERREN kom från Sinai, och från Seir steg han upp inför dem. Han strålade fram från berget Paran, och han kom med mångtusen heliga, från hans högra hand kom en flammande lag till dem. 3 Ja, han älskade folket, alla hans heliga är i din hand. De satte sig vid dina fötter och ska ta emot dina ord. 4 Mose befallde oss en lag, arvedelen för Jakobs menighet. 5 Han var kung i Jesurun, när folkets ledare och Israels stammar var samlade. 6 Må Ruben leva och inte dö, men hans män ska inte bli många*. 7 ✝ Detta är Judas välsignelse: och han sa: Hör, o HERRE, Judas röst, och låt honom komma till sitt folk. Låt hans händer vara tillräckliga för honom och bli du en hjälp för honom mot hans fiender. 8 ✝ Och om Levi sa han: Må din tummim och din urim* vara med din helige som du prövade i Massa, och som du stred med vid Meribas vatten, 9 ✝ han som sa om sin far och om sin mor: Jag har inte sett dem. Han kändes inte vid sina bröder och kände inte sina egna barn, för de gav akt på ditt ord och höll ditt förbund. 10 De ska lära Jakob dina förordningar och Israel din lag. De ska bära fram rökelse för din näsa och heloffer på ditt altare. 11 Välsigna, o HERRE, hans kraft, och låt hans händers verk behaga dig! Krossa höfterna på hans motståndare och på dem som hatar honom, så att de inte kan resa sig igen. 12 Om Benjamin sa han: HERRENS älskade, ska bo i trygghet hos honom, han ska beskydda honom hela dagen lång och han ska bo mellan hans skuldror. 13 ✝ Och om Josef sa han: Välsignat av HERREN är hans land med himlens dyrbarheter, med dagg och med djupet som ligger nedanför, 14 med de ädlaste frukter som mognat av solen och med de ädlaste grödor som växer månad för månad, 15 med det bästa från de urgamla bergen och med det yppersta från de eviga höjderna, 16 ✝ och med de rikedomar jorden ger och dess fullhet, och med hans välbehag som bodde i busken. Låt välsignelsen komma över Josefs huvud, över hans hjässa, som var utvald bland sina bröder. 17 ✝ Hans härlighet är såsom den förstfödde av hans tjurar, och hans horn är som vildoxens horn. Med dem ska han stånga ihop folken till jordens ändar. De är Efraims tiotusenden, och de är Manasses tusenden. 18 ✝ Om Sebulon sa han: Gläd dig, Sebulon, när du drar ut, och du Isaskar, i dina tält. 19 De ska kalla folken till berget. Där ska de offra rättfärdighetens offer, för de ska suga till sig av havets överflöd och av skatter gömda i sanden. 20 Om Gad sa han: Välsignad är han som utvidgar Gad. Han bor som ett lejon och river sönder både arm och hjässa. 21 ✝ Han utsåg den första delen åt sig själv, för laggivarens del var förvarad där. Han kom med folkets huvudmän, han utförde HERRENS rättvisa och hans domar i Israel. 22 Om Dan sa han: Dan är ett ungt lejon som rusar fram från Basan. 23 Om Naftali sa han: Naftali är mätt av välbehag och full av HERRENS välsignelse. Du ska inta västern och södern. 24 Om Aser sa han: Låt Aser bli välsignad med barn. Låt honom bli uppskattad av sina bröder och låt honom doppa sin fot i olja. 25 Som järn och koppar ska dina skor vara, och som dina dagar är, så ska din kraft vara. 26 Ingen är som Jesuruns Gud, som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät. 27 Den eviga Guden är din tillflykt, och här nere är de eviga armarna. Han ska driva ut fienderna för dig och ska säga: Förgör dem! 28 ✝ Då ska Israel bo ensam i trygghet. Jakobs källa ska vara i ett land med säd och vin och hans himlar ska drypa av dagg. 29 Lycklig är du, o Israel. Vem är dig lik, ett folk som är frälst genom HERREN, din hjälps sköld, och som är ditt ärorika svärd. Dina fiender ska visa sig vara lögnare inför dig och du ska trampa ner deras höga platser*.