1 ✝ Sedan vände vi oss och drog upp längs vägen till Basan, och Og, kungen i Basan, drog ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei. 2 ✝ Men HERREN sa till mig: Frukta inte för honom, för jag ska ge honom i din hand och allt hans folk och hans land. Du ska göra med honom som du gjorde med Sihon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon. 3 ✝ HERREN vår Gud gav också Og, kungen i Basan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom tills ingen blev kvar. 4 Och vi intog alla hans städer vid det tillfället. Det fanns inte en stad som vi inte tog från dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Basan. 5 Alla dessa städer var befästa med höga murar, portar och bommar. Därtill kom en stor mängd obefästa städer. 6 Vi utplånade dem fullständigt, så som vi gjorde med Sihon, kungen i Hesbon. I varje stad utplånade vi fullständigt männen, kvinnorna och barnen. 7 Men all boskap och rovet från städerna tog vi som byte till oss själva. 8 Från de två amoreiska kungarnas händer erövrade vi den gången landet som ligger på östra sidan om Jordan, från Arnonfloden ända till berget Hermon. 9 Sidonierna kallar Hermon för Sirjon, men amoreerna kallar det Senir. 10 Alla städerna på slätten, och hela Gilead och hela Basan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Basan. 11 För det var bara Og, kungen i Basan, som var kvar av jättarna. Se, hans säng var en säng av järn. Finns den inte i Rabba som hör till Ammons barn? Den är nio alnar* lång och fyra alnar bred, alnen beräknas efter en mans underarm. 12 ✝ Detta land som vi erövrade den gången från Aroer, som är vid Arnonfloden samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer, gav jag åt rubeniterna och gaditerna. 13 Resten av Gilead, och hela Basan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasses stam. Hela Argobsområdet med hela Basan blev kallat jättarnas land. 14 ✝ Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till gesureernas och maakateernas gräns, och kallade Basan efter sitt namn, Jairs byar, som det heter än i dag. 15 ✝ Åt Makir gav jag Gilead. 16 Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag från Gilead, till Arnonfloden med gränsen mitt i dalen, ända till floden Jabbok som är gränsen till Ammons barn, 17 ✝ vidare Hedmarken med Jordan som gräns, från Kinneret* ända till havet vid Hedmarken, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar österut. 18 ✝ På den tiden befallde jag er och sa: HERREN, er Gud, har gett er detta land till arvedel. Alla stridsmän ska gå över beväpnade i spetsen för era bröder, Israels barn. 19 Men era hustrur och era barn och er boskap, för jag vet att ni har mycket boskap, ska stanna kvar i era städer, som jag har gett er, 20 ✝ tills HERREN har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också tar i besittning det land som HERREN, er Gud, har gett dem på andra sidan av Jordan. Sedan ska ni återvända var och en till sin egendom som jag har gett åt er. 21 På den tiden befallde jag Josua och sa: Dina ögon har sett allt vad HERREN, er Gud, har gjort med dessa två kungar. Så ska HERREN göra med alla riken där du drar fram. 22 ✝ Frukta inte för dem, för HERREN, er Gud, han ska strida för er. 23 På den tiden bad jag till HERREN och sa: 24 ✝ Herre*, GUD, du har börjat visa din tjänare din storhet och din starka hand, för vilken gud i himlen eller på jorden finns det som kan efterlikna dina gärningar och efterlikna din makt? 25 Jag ber dig, låt mig få gå över och se det goda landet på andra sidan Jordan, de vackra bergen och Libanon. 26 ✝ Men HERREN var vred på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. Och HERREN sa till mig: Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. 27 Gå upp på toppen av Pisga och lyft din blick mot väster, mot norr, mot söder och mot öster och se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. 28 Men ge Josua uppdraget, uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över i spetsen för detta folk, och han ska åstadkomma att de får ärva landet som du ska få se. 29 Och vi blev kvar i dalen mitt emot Bet-Peor.