1 ✝ På den tiden, när det inte fanns någon kung i Israel, hade en levit slagit sig ner långt uppe* i Efraims bergsbygd. Han tog till bihustru en kvinna från Betlehem i Juda. 2 Men hans bihustru var otrogen mot honom och lämnade honom och begav sig hem till sin far i Betlehem i Juda. Där stannade hon i fyra hela månader. 3 Då begav sig hennes man iväg efter henne för att övertala henne att komma tillbaka. Han hade sin tjänare med sig och ett par åsnor. Och hon släppte in honom i sin fars hus, och när kvinnans far såg honom blev han glad över att få träffa honom. 4 Och hans svärfar, kvinnans far, höll honom kvar, så att han blev där i tre dagar hos honom. Och de åt och drack och övernattade där. 5 Och det hände på fjärde dagen när de steg upp tidigt på morgonen och han gjorde sig beredd att resa, att kvinnans far sa till sin svärson: Styrk ditt hjärta med en bit bröd. Sedan kan ni resa. 6 Och de satte sig båda ner och åt och drack tillsammans. Sedan sa kvinnans far till mannen: Jag ber dig, stanna gärna här över natten och låt ditt hjärta vara glatt. 7 När mannen gjorde sig klar att resa, bad hans svärfar honom så enträget att han stannade där en natt till. 8 Den femte dagen steg han upp tidigt på morgonen för att resa. Då sa kvinnans far: Jag ber dig, styrk först ditt hjärta. Så de stannade till eftermiddagen och de åt båda två. 9 Men när mannen reste sig upp för att ge sig av med sin bihustru och sin tjänare, sa hans svärfar, kvinnans far, till honom: Se, det är snart kväll. Jag ber dig, stanna här över natten. Se, dagen lider mot sitt slut, stanna här över natten och låt ditt hjärta vara glatt. Sedan kan ni ge er av tidigt i morgon bitti, så att du får komma hem. 10 ✝ Men mannen ville inte stanna över natten, utan bröt upp och reste sin väg och kom mitt emot Jebus, det vill säga Jerusalem. Och han hade ett par sadlade åsnor med sig. Hans bihustru följde också med honom. 11 När de var vid Jebus och dagen nästan var slut, sa tjänaren till sin herre: Kom, jag ber dig, låt oss ta in i denna jebusitstad och stanna där över natten. 12 Men hans herre svarade honom: Vi ska inte ta in i en främmande stad, som inte tillhör Israels barn. Vi fortsätter till Gibea. 13 Han sa till sin tjänare: Kom, låt oss försöka hinna fram till Gibea eller Rama och övernatta på en av de platserna. 14 Och de fortsatte sin väg och när solen gick ner var de nära Gibea, som hör till Benjamin. 15 Och där drog de in för att stanna i Gibea över natten. Då han kom in i staden satte han sig på gatan, för där fanns ingen som tog emot dem i sitt hus över natten. 16 Och se, på kvällen kom en gammal man från sitt arbete på fältet. Han var också från Efraims bergsbygd och bodde som främling i Gibea. Men folket på orten var benjaminiter. 17 Och när den gamle mannen tittade upp fick han se den resande på gatan i staden och frågade: Vart ska du resa, och varifrån kommer du? 18 Han svarade honom: Vi är på väg från Betlehem i Juda och ska långt upp i Efraims bergsbygd. Jag är därifrån och har gjort en resa till Betlehem i Juda, och nu är jag på väg till HERRENS hus, men det finns ingen som tar emot mig i sitt hus. 19 Jag har halm och foder åt våra åsnor och bröd och vin åt mig och åt din tjänarinna och åt den unge man som följer med din tjänare. Vi saknar ingenting. 20 Då sa den gamle mannen: Frid vare med dig! Låt mig stå för allt som du behöver. Men stanna inte på gatan över natten. 21 Så förde han honom in i sitt hus och gav åsnorna foder. Och de tvättade sina fötter, och åt och drack. 22 ✝ Men medan de gjorde sig glada, se, då omringades huset av männen i staden, onda* män. De bultade på dörren och ropade till husets herre, den gamle mannen: För ut mannen som har kommit till ditt hus, så att vi kan ligga med honom. 23 Men mannen som var husets herre gick ut till dem och sa: Nej, mina bröder. Jag ber er, gör inte något så ont! Eftersom den här mannen kommit in i mitt hus, får ni inte göra en sådan galenskap. 24 Se, här är min dotter som är jungfru och mannens bihustru. Dem vill jag föra ut till er, så kan ni kränka dem och göra vad ni vill med dem. Men gör inte en sådan galenskap mot denne man. 25 Men männen ville inte höra på honom. Då grep mannen sin bihustru och förde ut henne till dem. Och de våldtog henne och kränkte henne hela natten ända till morgonen. Först när det började ljusna lät de henne gå. 26 Så kom kvinnan i gryningen till mannens hus, där hennes herre var och föll ihop vid ingången och blev liggande där till dess det blev ljust. 27 När hennes herre steg upp på morgonen och öppnade dörren till huset och gick ut för att fortsätta resan, så fick han se sin bihustru ligga vid dörren till huset med händerna på tröskeln. 28 Och han sa till henne: Res dig upp, låt oss gå. Men han fick inget svar. Då lyfte han upp henne på en åsna och mannen bröt upp och gav sig av hemåt. 29 Och när han kom hem, tog han en kniv och tog sin bihustrus kropp och styckade den i tolv delar, som han sände ut över hela Israels land. 30 Och alla som såg detta sa: Något sådant har inte hänt eller setts sedan Israels barn drog upp ur Egyptens land ända till denna dag. Begrunda detta, håll rådslag och säg er mening!