1 ✝ Och Efraims män sa till honom: Varför gjorde du så här mot oss och inte kallade på oss när du drog ut till strid mot midjaniterna? Och de gick skarpt till rätta med honom. 2 ✝ Men han sa till dem: Vad har jag nu gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims efterskörd bättre än Abiesers vinbärgning? 3 Gud har överlämnat i era händer de midjanitiska furstarna Oreb och Seeb. Och vad skulle jag ha kunnat göra i jämförelse med er? Då han sagt detta, stillades deras vrede mot honom. 4 När Gideon kom till Jordan, gick de över, han tillsammans med de 300 män som var med honom. De var trötta men fortsatte att förfölja dem. 5 Och han sa till männen i Suckot: Jag ber er, ge några brödkakor åt folket som följer mig, för de är utmattade, och jag håller på att förfölja Seba och Salmunna, de midjanitiska kungarna. 6 Men ledarna i Suckot sa: Är Sebas och Salmunnas händer redan i din hand, att vi skulle ge bröd åt din krigshär? 7 Då sa Gideon: På grund av detta ska jag söndertröska ert kött med ökentörnen och tistlar, när HERREN har gett Seba och Salmunna i min hand. 8 Och han fortsatte därifrån upp till Penuel och sa samma sak till dem som var där. Och männen i Penuel svarade honom, som männen i Suckot hade svarat honom. 9 Då talade han också till männen i Penuel och sa: När jag kommer tillbaka välbehållen*, ska jag bryta ner det här tornet. 10 Just då befann sig Seba och Salmunna i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som fanns kvar av österlänningarnas här. De stupade utgjorde nämligen 120 000 män beväpnade med svärd. 11 Och Gideon drog upp på karavanvägen öster om Noba och Jogbeha och slog hären, för hären trodde sig vara i säkerhet. 12 Då Seba och Salmunna flydde, förföljde han dem och tog de två midjanitiska kungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären. 13 Sedan återvände Gideon, Joas son, från striden, innan solen* hade gått upp. 14 Och han grep en ung man från Suckots män och förhörde honom. Och han skrev upp åt honom Suckots furstar och dess äldste, sjuttiosju män. 15 Och han kom till männen i Suckot och sa: Se, här är Seba och Salmunna, med vilka ni hånade mig och sa: Är då redan Sebas och Salmunnas händer i din hand, att vi skulle ge bröd åt dina trötta män? 16 Och han tog de äldste i staden och törne från öknen och tistlar, och med dem straffade han Suckots män. 17 Och tornet i Penuel rev han ner och dödade männen i staden. 18 Sedan sa han till Seba och Salmunna: Hurdana var de män, som ni dödade på Tabor? Och de svarade: De var sådana som du, var och en såg ut som en kungason. 19 Då sa han: De var mina bröder, min moders söner. Så sant HERREN lever, om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er. 20 Och han sa till Jeter, sin förstfödde: Stå upp och döda dem. Men pojken drog inte ut sitt svärd, för han fruktade, eftersom han ännu var ung. 21 ✝ Då sa Seba och Salmunna: Stå upp själv och slå ner oss. För som mannen är, så är hans styrka. Så stod Gideon upp och dödade Seba och Salmunna och tog de prydnader som deras kameler hade runt halsen. 22 Då sa männen från Israel till Gideon: Härska du över oss*, både du och din son och även din sonson, för du har räddat oss ur midjaniternas hand. 23 ✝ Men Gideon sa till dem: Jag ska inte härska över er, inte heller min son ska härska över er, utan HERREN ska härska över er. 24 Så sa Gideon till dem: En sak vill jag be er om: Att var och en ger mig öronringarna av sitt byte. Eftersom de var ismaeliter, så hade de öronringar av guld. 25 ✝ Då svarade de: Dem vill vi gärna ge. Och de bredde ut ett klädesplagg och var och en kastade där öronringarna av sitt byte. 26 Och guldringarna som han hade begärt, vägde 1 700 siklar i guld, förutom de halsprydnader, örhängen och de purpurröda kläder, som de midjanitiska kungarna burit och förutom de kedjor som suttit kring halsen på deras kameler. 27 ✝ Och Gideon gjorde av detta en efod och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel bedrev hor* med den och den blev en snara för Gideon och hans hus. 28 ✝ Så kuvades Midjan inför Israels barn och lyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde. 29 Och Jerubbaal, Joas son, gick därifrån och stannade i sitt hus. 30 Och Gideon var far till sjuttio söner, för han hade många hustrur. 31 Och hans bihustru som var i Sikem födde honom också en son, som han gav namnet Abimelek. 32 Och Gideon, Joas son, dog i hög ålder och blev begravd i sin fader Joas grav i det abiesritiska Ofra. 33 ✝ Men så snart Gideon hade dött, vände Israels barn om igen och bedrev hor med baalerna. De gjorde Baal-Berit* till sin gud. 34 Och Israels barn kom inte längre ihåg HERREN sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand som omgav dem. 35 ✝ Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon godhet, för allt det goda som han hade gjort mot Israel.