1 ✝ Och HERRENS ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sa: Jag förde er upp ur Egypten och lät er komma in i det land som jag med ed hade lovat ge åt era fäder och jag sa: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. 2 ✝ Och ni skulle inte sluta förbund med invånarna i detta land. Ni skulle bryta ner deras altaren. Men ni har inte lyssnat* till min röst. Varför har ni gjort så! 3 ✝ Därför sa jag också: Jag kommer inte att driva bort dem från er, utan de ska bli som törnen i era sidor och deras gudar ska bli en snara för er. 4 Och då HERRENS ängel hade sagt detta till alla Israels barn, började folket att gråta högt. 5 Och de kallade platsen Bokim*. Och där offrade de åt HERREN. 6 ✝ Och när Josua hade låtit folket gå, gick var och en av Israels barn till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 ✝ Och folket tjänade HERREN, så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua, vilka hade sett alla HERRENS stora gärningar som han hade gjort för Israel. 8 ✝ Och HERRENS tjänare Josua, Nuns son, dog när han var 110 år gammal. 9 Och de begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. 10 ✝ När också hela den generationen hade samlats till sina fäder, växte en annan generation upp efter dem, som inte kände HERREN eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 ✝ Då gjorde Israels barn det som var ont i HERRENS ögon och tjänade baalerna. 12 ✝ Och de övergav HERREN, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, de gudar som folken som bodde omkring dem hade, och de böjde sig inför dem och provocerade HERREN till vrede. 13 ✝ Så övergav de HERREN och tjänade Baal och astarterna. 14 ✝ Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Och han prisgav dem i deras fienders händer, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender. 15 ✝ Vart de än drog fram, var HERRENS hand emot dem till deras olycka, så som HERREN hade sagt och så som HERREN med ed hade lovat. Och de kom i stor nöd. 16 ✝ Trots att HERREN lät domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand, 17 så lyssnade de inte heller på deras domare utan bedrev horeri med andra gudar och böjde sig inför dem. De vek snabbt av från vägen, som deras fäder hade vandrat i lydnad för HERRENS bud och gjorde inte som de. 18 Och när HERREN lät domare uppstå åt dem, så var HERREN med domaren och befriade dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. För HERREN kände medlidande* eftersom de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. 19 Men när domaren hade dött, återföll de och blev ännu mer fördärvade än sina fäder i att följa andra gudar, för att tjäna dem och böja sig inför dem. De upphörde inte från sina egna gärningar, inte heller från sin trotsiga väg. 20 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel och han sa: Eftersom detta folk har överträtt mitt förbund, som jag har befallt deras fäder och inte har lyssnat till min röst, 21 ska jag inte heller längre driva bort något av de folk, som Josua lämnade efter sig när han dog. 22 ✝ För att jag genom dem ska sätta Israel på prov, om de vill hålla sig till HERRENS väg och vandra på den, som deras fäder gjorde, eller inte. 23 Därför lät HERREN dessa folk bli kvar, utan att driva ut dem med en gång. Inte heller gav han dem i Josuas hand.