1 ✝ Gileaditen Jefta var en tapper stridsman. Han var son till en prostituerad och hans far hette Gilead. 2 Men Gileads hustru födde honom söner och när de växte upp drev de bort Jefta och sa till honom: Du ska inte få dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna. 3 ✝ Då flydde Jefta från sina bröder och bosatte sig i landet Tob* och till honom församlade sig dåligt folk och drog ut med honom. 4 ✝ Och det hände någon tid därefter att Ammons barn gav sig i strid med Israel. 5 Då nu Ammons barn stred med Israel, gick de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tob. 6 Och de sa till honom: Kom och var vår anförare så att vi kan strida mot Ammons barn. 7 Men Jefta sa till de äldste i Gilead: Är inte ni de som hatar mig och som drivit mig ut ur min fars hus och nu kommer ni till mig när ni är i nöd? 8 ✝ De äldste i Gilead svarade då Jefta: Därför kommer vi tillbaka till dig för att du ska gå med oss och hjälpa oss att strida mot Ammons barn. Du ska bli huvud över oss alla som bor i Gilead. 9 Jefta sa då till de äldste i Gilead: Om ni hämtar mig tillbaka för att strida mot Ammons barn och HERREN ger dem till mig, ska jag då vara ert huvud? 10 ✝ Då sa de äldste i Gilead till Jefta: HERREN vare vittne mellan oss, om vi inte gör som du har sagt. 11 Så gick Jefta med de äldste i Gilead och folket satte honom till huvud och anförare över sig. Och Jefta bekräftade allt vad han hade sagt inför HERREN i Mispa. 12 Då skickade Jefta sändebud till kungen över Ammons barn och sa: Vad har du emot mig, eftersom du kommer mot mig för att strida mot mitt land? 13 ✝ Kungen över Ammons barn svarade då Jeftas sändebud: Därför att Israel, då de drog upp från Egypten, tog mitt land från Arnon ända till Jabbok och till Jordan, så ge nu tillbaka det utan strid. 14 Då skickade Jefta på nytt sändebud till Ammons barns kung 15 ✝ och sa till honom: Så säger Jefta: Israel har inte tagit något land vare sig från Moab eller från Ammons barn. 16 För när Israel drog upp ur Egypten, vandrade de genom öknen ända till Röda havet och kom till Kadesh. 17 ✝ Därefter skickade Israel budbärare till kungen i Edom och sa: Jag ber dig, låt mig dra genom ditt land. Men kungen i Edom hörde inte på detta. På samma sätt skickade de också bud till kungen i Moab, men denne ville inte heller. Då stannade Israel i Kadesh. 18 ✝ Och de vandrade genom öknen och gick runt Edoms land och Moabs land och kom öster om Moabs land och slog läger på andra sidan Arnon. Men de kom inte in på Moabs område, för Arnon var gräns mot Moab. 19 ✝ Sedan sände Israel budbärare till Sihon, amoreernas kung, kungen i Hesbon och sa till honom: Vi ber dig, låt oss gå genom ditt land fram till vårt område. 20 Men Sihon litade inte på att Israel skulle passera genom hans område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas och stred mot Israel. 21 Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon med allt hans folk i Israels händer, så att de slog dem. Så tog Israel hela det land i besittning där amoreerna bodde. 22 De tog i besittning hela amoreernas område, från Arnon ända till Jabbok och från öknen ända till Jordan. 23 Så har nu HERREN, Israels Gud, fördrivit amoreerna för sitt folk Israel och du vill nu ta det i besittning? 24 ✝ Skulle inte du erövra det som Kemos, din gud, ger dig att erövra? Därför, allt som HERREN, vår Gud, har drivit undan för oss, det tar vi i besittning. 25 ✝ Är du på något sätt bättre än Balak, Sippors son, kungen i Moab? Bråkade han någonsin med Israel eller gav han sig någonsin i strid med dem? 26 Israel har ju i trehundra år bott i Hesbon med förorter, i Aroer med förorter och i alla städer som ligger vid Arnon, varför tog ni inte då tillbaka detta på den tiden? 27 ✝ Därför har jag inte syndat mot dig, men du gör orätt mot mig genom att du strider mot mig. HERREN, domaren, ska i dag döma mellan Israels barn och Ammons barn. 28 Men Ammons barns kung lyssnade inte på de ord som Jefta sände till honom. 29 ✝ Då kom HERRENS Ande över Jefta och han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispa, i Gilead. Och från Mispa i Gilead ryckte han fram mot Ammons barn. 30 Och Jefta gav ett löfte till HERREN och sa: Om du ger Ammons barn i min hand, 31 ✝ då ska det ske att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från Ammons barn, ska i sanning tillhöra HERREN och jag ska offra det som ett brännoffer*. 32 Så drog Jefta bort mot Ammons barn för att strida mot dem, och HERREN gav dem i hans händer. 33 ✝ Och han besegrade dem från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer och ända till Abel-Keramim*, med ett mycket stort nederlag. Så blev Ammons barn kuvade under Israels barn. 34 ✝ Då nu Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn och förutom henne hade han varken son eller dotter. 35 ✝ Och det hände, när han fick se henne, att han rev sönder sina kläder och ropade: O, min dotter, du ger mig hjärtesorg. Du är en av dem som drar olycka över mig, för jag har gett ett löfte* inför HERREN och kan inte ta tillbaka mina ord. 36 Då sa hon till honom: Min far, om du har gett ett löfte inför HERREN, så gör med mig enligt dina ord, eftersom HERREN har skaffat dig hämnd på dina fiender, Ammons barn. 37 Sedan sa hon till sin fader: Men låt mig få detta: Ge mig två månader så att jag kan vandra i bergen och gråta över min jungfrudom*, jag och mina väninnor. 38 Då sa han: Gå! Och han tillät henne att vara borta i två månader. Då begav hon sig upp i bergen tillsammans med sina väninnor och grät över sin jungfrudom. 39 Men efter två månader återvände hon till sin far och han gjorde då med henne efter löftet han hade gett. Och hon hade aldrig legat med någon man. Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar årligen gick för att sörja över gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar om året.