1 ✝ Men Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon så HERREN gav dem i filisteernas hand i fyrtio år. 2 I Sorga fanns en man som hette Manoa av Dans släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inga barn. 3 Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sa till henne: Se, nu är du ofruktsam och föder inte, men du ska bli havande och föda en son. 4 ✝ Därför akta dig nu så att du inte dricker vin eller starka drycker eller äter något orent. 5 ✝ För se, du ska bli havande och föda en son och ingen rakkniv ska komma på hans huvud. För pojken ska vara en Guds nasir* redan från moderlivet och han ska börja rädda Israel ur filisteernas hand. 6 Då kom kvinnan och berättade för sin man och sa: En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket skräckinjagande. Jag frågade honom inte varifrån han var och han talade inte om vad han hette. 7 Och han sa till mig: Se, du ska bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död. 8 Då bad Manoa till HERREN: O Herre, låt gudsmannen, som du sände hit komma tillbaka till oss för att lära oss hur vi ska göra med pojken som ska födas. 9 Och Gud hörde Manoas röst, och Guds ängel kom tillbaka till hans hustru, när hon satt ute på marken, men hennes man Manoa var inte hos henne. 10 Då skyndade hustrun genast iväg och berättade det för sin man och sa till honom: Se, mannen, som kom till mig häromdagen, visade sig för mig. 11 Då steg Manoa upp och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: Är du den man som talade med kvinnan? Han svarade: Ja. 12 Då sa Manoa: När det nu går som du har sagt, hur ska vi fostra pojken? Vad ska vi göra med honom? 13 ✝ Då sa HERRENS ängel till Manoa: Allt som jag har sagt till kvinnan, ska hon akta sig för. 14 Hon får inte äta något som har kommit från en vinstock, inte heller får hon dricka vin eller starka drycker, och inte heller får hon äta något orent. Allt vad jag har befallt henne ska hon hålla. 15 ✝ Då sa Manoa till HERRENS ängel: Jag ber dig, låt oss behålla dig här tills vi har tillrett en killing åt dig. 16 Men HERRENS ängel sa till Manoa: Om du än håller mig kvar, kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill frambära ett brännoffer så ska du offra det åt HERREN. Manoa förstod nämligen inte att det var HERRENS ängel. 17 ✝ Då sa Manoa till HERRENS ängel: Vad heter du så att vi kan prisa dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse? 18 ✝ HERRENS ängel sa till honom: Varför frågar du efter mitt namn, då det är hemligt? 19 Så tog Manoa killingen med ett matoffer och offrade det på en klippa åt HERREN. Då lät ängeln något underbart ske och Manoa och hans hustru såg det. 20 ✝ För när lågan slog upp från altaret mot himlen, for HERRENS ängel upp i lågan från altaret. När Manoa och hans hustru såg detta, föll de ner till jorden på sitt ansikte. 21 Och HERRENS ängel visade sig inte mer för Manoa och hans hustru. Så förstod Manoa att han var HERRENS ängel. 22 ✝ Och Manoa sa till sin hustru: Vi kommer sannerligen att dö, eftersom vi har sett Gud. 23 Men hans hustru svarade honom: Om HERREN hade velat döda oss, hade han inte tagit emot något brännoffer och matoffer från vår hand och inte heller låtit oss se allt detta, inte heller nu berättat sådant som detta för oss. 24 Sedan födde kvinnan en son och gav honom namnet Simson, och pojken växte upp och HERREN välsignade honom. 25 ✝ Och HERRENS Ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol.