1 ✝ När Israels barn gjorde det som var ont i HERRENS ögon, gav HERREN dem i midjaniternas hand i sju år. 2 ✝ Och midjaniternas hand blev så övermäktig mot Israel att Israels barn på grund av midjaniterna gjorde sig hålor, som finns i bergen, och grottor och starka fästen. 3 ✝ Och när israeliterna hade sått, drog midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna upp mot dem. 4 ✝ Och de slog läger emot dem och förstörde landets gröda ända fram till Gaza. De lämnade inget ätbart kvar åt Israel, varken får, oxar eller åsnor. 5 ✝ För de drog dit upp med sin boskap och sina tält. De kom talrika som gräshoppor, för varken de själva eller deras kameler var möjliga att räkna och de kom in i landet för att förstöra det. 6 Så blev Israel mycket försvagat på grund av midjaniterna, och Israels barn ropade till HERREN. 7 ✝ Och det hände, när Israels barn ropade till HERREN för midjaniternas skull, 8 att HERREN sände en profet till Israels barn som sa till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Jag förde er upp ur Egypten och hämtade er ut ur träldomshuset. 9 Och jag räddade er från egyptiernas hand och från alla era förtryckares hand. Jag drev bort dem från er och gav deras land åt er. 10 ✝ Och jag sa till er: Jag är HERREN, er Gud. Frukta inte amoreernas gudar, i vilkas land ni bor. Men ni lydde inte min röst. 11 ✝ Och HERRENS ängel kom och satte sig under en ek som fanns i Ofra, som tillhörde abiesriten Joas. Dennes son Gideon höll på att tröska ut vete i vinpressen, för att gömma det för midjaniterna. 12 Och HERRENS ängel uppenbarade sig för honom och sa till honom: HERREN är med dig, du tappre stridsman. 13 ✝ Gideon svarade honom: Min Herre, om HERREN är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Och var är alla hans under, som våra fäder har berättat om och sagt: Har inte HERREN fört oss upp ur Egypten? Men nu har HERREN övergett oss och gett oss i midjaniternas händer. 14 Då såg HERREN på honom och sa: Gå i denna din kraft, och du ska befria Israel ur midjaniternas hand. Har jag inte sänt dig? 15 ✝ Och han sa till honom: O, min Herre, hur ska jag kunna befria Israel? Se, min ätt är den ringaste i Manasse och jag är den yngste i min fars hus. 16 ✝ Då sa HERREN till honom: Sannerligen, jag ska vara med dig och du ska slå midjaniterna, som om de vore en enda man. 17 ✝ Men han sa till honom: Om jag har funnit nåd för dina ögon, så ge mig ett tecken att det är du som talar med mig. 18 Jag ber dig, gå inte härifrån förrän jag kommer tillbaka till dig och bär fram min offergåva och lägger den framför dig. Och han sa: Jag ska stanna tills du kommer tillbaka. 19 Och Gideon gick och gjorde i ordning en killing och osyrat bröd av en efa mjöl. Han lade köttet i en korg och hällde spadet i en kruka. Sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. 20 Då sa Guds ängel till honom: Tag köttet och det osyrade brödet och lägg det på denna klippa och häll spadet över. Och han gjorde så. 21 ✝ Då räckte HERRENS ängel ut staven, som han hade i handen och rörde med spetsen vid köttet och det osyrade brödet. Och eld slog ut ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Sedan försvann HERRENS ängel ur hans åsyn. 22 ✝ Och när Gideon insåg att det var HERRENS ängel, sa Gideon: O, Herre GUD, för jag har ju sett HERRENS ängel ansikte mot ansikte! 23 Men HERREN sa till honom: Frid vare med dig! Frukta inte, du ska inte dö. 24 ✝ Då byggde Gideon där ett altare åt HERREN och kallade det HERREN är frid. Det står kvar än i dag i det abiesritiska Ofra. 25 ✝ Och det hände i samma natt att HERREN sa till honom: Ta din fars ungtjur, även den andra, sjuåriga tjuren och riv ner din fars baalsaltare och hugg sönder Aseran som står bredvid det. 26 Och bygg ett altare åt HERREN, din Gud, överst på denna klippa på föreskrivet sätt, och tag den andra tjuren och offra den till brännoffer med veden från Aseran, som du ska hugga sönder. 27 Då tog Gideon med sig tio män av sina tjänare och gjorde som HERREN hade sagt till honom. Men eftersom han fruktade för sin fars hus och för männen i staden, kunde han inte göra det på dagen utan han gjorde det på natten. 28 ✝ Och när männen i staden tidigt följande morgon steg upp, se, då var Baals altare nerbrutet, och Aseran bredvid sönderhuggen och den andra tjuren var offrad på det altare som blivit uppbyggt. 29 Och de sa till varandra: Vem har gjort detta? När de undersökte saken och hörde sig för fick de veta att Gideon, Joas son, hade gjort det. 30 Då sa männen i staden till Joas: För ut din son. Han måste dö, för han har brutit ner Baals altare och eftersom han har huggit sönder Aseran som stod bredvid det. 31 ✝ Men Joas sa till alla som stod omkring honom: Vill ni föra Baals talan? Vill ni hjälpa honom? Den som försvarar honom ska bli dödad medan det ännu är morgon. Om han är en Gud, låt honom då försvara sig själv, eftersom någon har brutit ner hans altare. 32 ✝ Från den dagen kallade man honom Jerubbaal* och sa: låt Baal försvara sig mot honom, eftersom han har brutit ner hans altare. 33 Då församlade sig midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna och drog över* och slog läger i Jisreels dal. 34 ✝ Men HERRENS Ande kom över Gideon och han blåste i en basun, och abiesriterna samlades och följde honom. 35 Han sände ut budbärare över hela Manasse, och de samlades också och följde honom. Han sände även budbärare till Aser, Sebulon och Naftali, och de drog upp för att möta dem. 36 ✝ Och Gideon sa till Gud: Vill du rädda Israel genom min hand, som du har sagt, 37 se, då vill jag lägga avklippt ull på tröskplatsen. Om det kommer dagg endast på ullen och det är torrt överallt på marken, då vet jag att du ska rädda Israel genom min hand, så som du har sagt. 38 Och det skedde så. För han steg upp tidigt följande morgon och kramade ihop ullen och pressade ut daggen ur ullen, en skål full med vatten. 39 ✝ Men Gideon sa till Gud: Låt inte din vrede brinna mot mig, om jag talar än en gång. Jag ber dig, låt mig få försöka bara en gång till med ullen. Låt nu endast ullen förbli torr men låt det bli dagg överallt på marken. 40 Och Gud gjorde så den natten. Endast ullen var torr, medan det var dagg överallt på marken.