1 ✝ Lyssna, ni himlar, jag vill tala, och hör du jord orden från min mun! 2 Låt min lära droppa som regnet, som daggen må mitt tal flöda, som duggregn över grönska, som regnskurar på gräs, 3 för HERRENS namn vill jag förkunna, ge ära åt vår Guds storhet! 4 ✝ Han är Klippan, fullkomliga är hans verk, för alla hans vägar är rätta. En trofast Gud, skild från allt ont, rättfärdig och rättvis är han. 5 ✝ De har fördärvat sig själva, de är skamfläckar och inte hans barn, en motsträvig och fördärvad generation. 6 Är det så ni återgäldar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är inte han din far, som har köpt dig? Har han inte danat och format dig? 7 Kom ihåg svunna tider, tänk på åren från släkt till släkt. Fråga din far, han ska berätta för dig, dina äldste, de ska säga dig det. 8 ✝ När den Högste fördelade åt folken deras arvslotter, när han skilde människors barn från varandra, då bestämde han folkens gränser efter antalet av Israels barn, 9 ✝ för HERRENS andel är hans folk, Jakob är hans arvslott. 10 ✝ Han fann honom i öknens land, i den vilda, ödsliga öknen. Han förde omkring honom, han undervisade honom, han bevarade honom som sin ögonsten. 11 ✝ Som en örn väcker upp sitt bo, svävar över sina ungar, breder ut sina vingar, tar dem och bär dem på sina vingar. 12 Så ledde endast HERREN honom och ingen främmande gud var med honom. 13 ✝ Han lät honom fara fram över jordens höjder, så att han kunde äta av markens gröda. Han lät honom suga honung ur klippan och olja ur den flinthårda klippan, 14 smör från korna, mjölk från fåren, med fett från lammen, och baggarna och bockarna från Basans avelsdjur, med det bästa av vete, och du drack vindruvans rena blod. 15 Och Jesurun* blev fet och sparkade. Du blev fet, tjock och stinn, och han övergav Gud, som hade skapat honom, och föraktade sin frälsnings klippa. 16 De väckte upp hans nitälskan med främmande gudar, med avskyvärdheter väckte de hans vrede. 17 ✝ De offrade åt onda andar*, inte åt Gud, till gudar som de inte kände, till nya gudar som nyss kommit till som era fäder inte fruktade. 18 Du försummade Klippan som födde dig och du glömde bort Gud som formade dig. 19 När HERREN såg detta, avskydde han dem eftersom hans söner och döttrar hade förargat honom. 20 Han sa: Jag vill dölja mitt ansikte för dem. Jag vill se vilket slut de får, för de är en mycket fördärvad generation, barn i vilka ingen tro finns. 21 ✝ De har väckt min nitälskan med sådant som inte är Gud, och de har väckt min vrede med sina fåfängligheter. Jag ska väcka deras nitälskan med dem som inte är folk, jag vill väcka deras vrede med ett dåraktigt folk. 22 ✝ För min vrede har tänt en eld, och den brinner till dödsrikets djup och förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand. 23 ✝ Jag ska hopa olyckor över dem, mina pilar vill jag skjuta på dem. 24 De ska förtvina av hunger, förtäras av feberns hetta och med bitter ödeläggelse. Jag ska också sända över dem rovdjur med vassa tänder och gift från ormar som krälar i stoftet. 25 Svärdet ute och skräcken inomhus ska ödelägga både ynglingen, jungfrun, spädbarnet och den gråhåriga mannen. 26 Jag sa: Jag vill skingra dem, jag vill göra så att minnet av dem utplånas bland människor, 27 om det inte vore för att jag fruktade från fiendens vrede, så att deras motståndare skulle missförstå det och säga: Vår upplyfta arm och inte HERREN har gjort allt detta. 28 Det är ett rådlöst folk och förstånd finns inte heller i dem. 29 O, att de vore visa så att de förstod detta och besinnade vilket slut som väntar dem. 30 Hur skulle en kunna jaga bort tusen och två driva tiotusen på flykt, om inte deras Klippa hade sålt dem och HERREN hade utlämnat dem? 31 För deras klippa är inte som vår Klippa, det kan även våra fiender själva döma om. 32 ✝ Deras vinstock är Sodoms vinstock och fälten är från Gomorra. Deras druvor är giftiga druvor, deras klasar är beska. 33 Deras vin är drakars etter och kobrors grymma gift. 34 Är inte detta i förvaring hos mig, förseglat bland mina skatter? 35 ✝ Min är hämnden och vedergällningen. När deras tid kommer ska deras fot vackla, för deras fördärv är nära och det som ska komma över dem kommer med hast. 36 ✝ För HERREN ska döma sitt folk och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta, och att ingen finns kvar, varken bunden eller fri. 37 Och han ska säga: Var är deras gudar, deras klippa som de förtröstade på, 38 ✝ de som åt det feta av deras slaktoffer och drack vinet av deras drickoffer? Må de stå upp och hjälpa er och vara ert beskydd. 39 ✝ Se nu, att jag, jag är Han, och det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag sårar och jag helar. Och det finns inte heller någon som kan rädda ur min hand. 40 För jag lyfter upp min hand mot himlen och säger: Jag lever för evigt. 41 Om jag vässar mitt blixtrande svärd och min hand griper till doms, ska jag ta hämnd på mina fiender och vedergälla dem som hatar mig. 42 Jag ska göra mina pilar berusade av blod, och mitt svärd ska mättas av kött och blod av de slagna och fångna, av fiendens* ledares huvuden. 43 ✝ Jubla ni hedningar med hans folk, för han ska hämnas sina tjänares blod, och ska med hämnd vedergälla sina motståndare, och han ska vara barmhärtig mot sitt land och mot sitt folk. 44 Tillsammans med Hosea, Nuns son, kom Mose och han talade alla orden i denna sång medan folket hörde på. 45 När Mose hade slutat att tala alla dessa ord till hela Israel, 46 ✝ sa han till dem: Lägg på era hjärtan alla de ord som jag vittnar för er i dag, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag, 47 ✝ för det är inte ett tomt ord för er, utan det är ert liv. Genom detta ord ska ni leva länge i det land dit ni går över Jordan för att ta det i besittning. 48 Samma dag talade HERREN till Mose och sa: 49 ✝ Gå upp i Abarimbergen, till berget Nebo, som ligger i Moabs land, mitt emot Jeriko. Där ska du få se Kanaans land som jag ger till Israels barn som egendom. 50 ✝ Du ska dö på berget, dit du stiger upp, och du ska samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor och samlades till sitt folk, 51 ✝ därför att ni syndade mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 Du ska se landet framför dig, men du ska inte gå in i det land som jag ger till Israels barn.