1 Och Mose kallade samman hela Israel och sa till dem: Hör, Israel, de stadgar och bud, som jag talar till er i dag. Lär er dem och håll dem och gör efter dem. 2 ✝ HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb. 3 Det var inte med våra fäder HERREN slöt detta förbund, utan med oss som är här i dag, alla som nu lever. 4 Ansikte mot ansikte talade HERREN till er på berget från mitten av elden. 5 ✝ Vid det tillfället stod jag mellan HERREN och er, för att förkunna HERRENS ord för er, för ni var rädda på grund av elden och gick inte upp på berget. Han sa: 6 ✝ Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 7 ✝ Du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig. 8 Du ska inte göra dig någon utskuren avgudabild eller något som liknar något av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 9 ✝ Du ska inte böja* dig ner för dem eller tjäna dem, för jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barnen intill tredje och fjärde släktled av dem som hatar mig, 10 ✝ men som visar barmhärtighet mot tusenden av dem som älskar mig och håller mina bud. 11 ✝ Du ska inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, för HERREN ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. 12 Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som HERREN, din Gud, har befallt dig. 13 Sex dagar ska du arbeta och göra alla dina sysslor. 14 ✝ Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller din tjänarinna, din oxe eller din åsna eller något av din boskap, inte heller främlingen som finns i dina städer, för att din tjänare och tjänarinna ska få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har HERREN, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen. 16 ✝ Hedra din far och din mor, så som HERREN, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, ger dig. 17 ✝ Du ska inte dräpa. 18 ✝ Du ska inte begå äktenskapsbrott*. 19 ✝ Du ska inte stjäla. 20 ✝ Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. 21 ✝ Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller ska du ha begär till din nästas hus, hans åker, eller hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller till något annat som tillhör din nästa. 22 Dessa ord talade HERREN med mäktig stämma till hela er församling på berget, från mitten av elden, från molnet och töcknet, och han tillade inget mer. Han skrev dem på två stentavlor och gav dem åt mig. 23 Och det hände när ni hörde rösten ur mörkret, för berget brann i eld, att ni kom fram till mig, alla huvudmän för era stammar och era äldste, 24 ✝ och ni sa: Se, HERREN, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät, och vi har hört hans röst från mitten av elden. Vi har sett i dag att Gud talar med människan och ändå får hon leva. 25 Och nu, varför ska vi dö? För denna stora eld kommer att förtära oss. Om vi hör HERRENS, vår Guds, röst igen, då kommer vi att dö. 26 ✝ För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ut från mitten av elden, som vi har gjort, och ändå förblivit vid liv? 27 Träd du fram, och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger och tala du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra och göra efter det. 28 När ni talade till mig hörde HERREN vad ni sa, och HERREN sa till mig: Jag har hört vad detta folk har sagt, det som de har talat till dig. De har talat rätt i allt de har sagt. 29 ✝ O, att de hade ett sådant hjärta, att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud, för att det skulle gå väl för dem och deras barn för evigt. 30 Gå, säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. 31 Men du ska stanna kvar här hos mig, och jag ska tala till dig alla de bud, stadgar och lagar som du ska lära dem, för att de ska lyda dem i det land som jag ger dem till besittning. 32 Därför ska ni vara noga med att göra det som HERREN, er Gud, har befallt er. Ni ska inte vika av, vare sig till höger eller till vänster. 33 Utan ni ska vandra på alla de vägar som HERREN, er Gud, har befallt er att gå, så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni ska ta i besittning.