1 Hör, Israel! I dag ska du gå över Jordan för att lägga under dig folk, större och mäktigare än du själv, stora städer med skyhöga murar, 2 ✝ ett stort och resligt folk, anakiterna, som du känner till och om vilka du har hört sägas: Vem kan stå emot Anaks barn? 3 ✝ Därför ska du veta i dag att HERREN, din Gud, är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska underkuva dem för dig, och du ska driva ut dem och genast utrota dem, så som HERREN har sagt till dig. 4 ✝ Efter att HERREN, din Gud, har drivit undan dem för dig får du inte tänka i ditt hjärta och säga: På grund av min rättfärdighet har HERREN fört mig in i detta land för att ta det i besittning, utan det är på grund av dessa hedningars ondska som HERREN driver undan dem för dig. 5 ✝ Det är inte på grund av din rättfärdighet eller ditt hjärtas uppriktighet som du får komma till deras land, utan det är på grund av dessa hedningars ondska som HERREN, din Gud, driver undan dem för dig och för att hålla de ord som HERREN med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 6 Därför ska du veta att det inte är för din rättfärdighets skull som HERREN, din Gud, ger dig detta goda land till besittning, för du är ett styvnackat* folk. 7 ✝ Kom ihåg och glöm inte hur du i öknen väckte HERRENS, din Guds vrede. Från den dagen då du drog ut ur Egyptens land, ända tills ni kom till denna plats, har ni varit trotsiga mot HERREN. 8 ✝ Också vid Horeb väckte ni HERRENS vrede, och HERREN blev vred på er, så att han ville utplåna er. 9 ✝ När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som HERREN hade slutit med er, då stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att varken äta bröd eller dricka vatten. 10 ✝ HERREN gav mig de båda stentavlorna, skrivna med Guds finger. På dem stod alla de ord som HERREN hade talat till er på berget från mitten av elden, den dag då ni var samlade där. 11 Och det skedde, när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna var till ända, att HERREN gav mig de båda stentavlorna, förbundstavlorna. 12 ✝ Och HERREN sa till mig: Stå upp och skynda dig ner härifrån, för ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har handlat fördärvligt. De har snabbt vikit av från den väg som jag har befallt dem. De har gjort sig en gjuten avgudabild. 13 Vidare talade HERREN till mig och sa: Jag har sett detta folk, och se, det är ett styvnackat folk. 14 ✝ Lämna mig ifred så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Och jag vill göra dig till ett folk, mäktigare och större än detta. 15 Då vände jag mig och gick ner från berget, och berget brann i eld och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. 16 Då såg jag, och se, ni hade syndat mot HERREN, er Gud. Ni hade gjort er en gjuten kalv. Ni hade snabbt vikit av från den väg som HERREN hade befallt er. 17 Och jag tog de två tavlorna och kastade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon. 18 Jag föll ner inför HERREN, så som den förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att varken äta bröd eller dricka vatten, för alla era synders skull, som ni hade begått genom att göra det som var ont i HERRENS ögon, till att väcka hans vrede. 19 Jag fruktade nämligen för den ilska och glödande vrede, med vilken HERREN var vred på er, så att han ville utplåna er. Men HERREN lyssnade till mig även den gången. 20 HERREN var också mycket vred på Aron och ville utrota honom, och jag bad vid samma tid även för honom. 21 ✝ Och jag tog er synd, kalven som ni hade gjort, och brände upp den i eld, och krossade den och malde den grundligt, tills den blev till fint stoft. Stoftet från den kastade jag sedan i bäcken som rann ner från berget. 22 ✝ Också i Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni HERRENS vrede. 23 ✝ Likadant var det när HERREN sände er från Kadesh-Barnea och sa: Dra upp och erövra det land som jag har gett er. Då var ni upproriska mot HERRENS, er Guds, befallning och trodde honom inte och lydde inte hans röst. 24 Ni har varit upproriska mot HERREN från den dag då jag lärde känna er. 25 ✝ Då föll jag ner inför HERREN, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, så som jag föll ner den förra gången, eftersom HERREN hade sagt att han skulle utplåna er. 26 Därför bad jag till HERREN och sa: O Herre* GUD, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du i din storhet har befriat och som du med mäktig hand har fört ut ur Egypten. 27 Tänk på dina tjänare, Abraham, Isak och Jakob. Se inte på detta folks hårdhet, inte heller på deras ondska och inte heller på deras synd, 28 ✝ så att landet varifrån du förde oss ut inte ska säga: Därför att HERREN inte kunde föra dem in i det land som han hade lovat dem, och därför att han hatade dem, förde han ut dem för att döda dem i öknen. 29 De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din mäktiga kraft och med din uträckta arm.