1 ✝ Sedan vände vi oss och tog vägen mot öknen i riktning mot Röda havet, som HERREN hade sagt till mig, och det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd. 2 Och HERREN talade till mig och sa: 3 Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er mot norr. 4 ✝ Befall folket och säg: Ni ska gå genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De ska frukta för er, men ni ska akta er noga, 5 ✝ så att ni inte kommer i strid mot dem, för jag ska inte ge er något av deras land, inte ens en fotsbredd, eftersom jag har gett Seirs bergsbygd till egendom åt Esau. 6 Ni ska köpa mat av dem för pengar så att ni kan äta, och ni ska också köpa vatten av dem för pengar så att ni kan dricka. 7 För HERREN, din Gud, har välsignat dig i alla dina händers verk. Han känner din vandring genom denna stora öken. I dessa fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig. Du har inte lidit brist på något. 8 Och när vi drog vidare från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, från Hedmarksvägen, från Elat och från Esjon-Geber, vände vi och tog vägen mot Moabs öken. 9 ✝ Då sa HERREN till mig: Du ska inte besvära moabiterna och inte heller ge dig i strid med dem, för av deras land vill jag inte ge dig något till arvedel, eftersom jag har gett Ar till Lots barn som egendom. 10 Förr i tiden bodde emeerna där, ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. 11 Liksom anakiterna räknades de också som jättar*, men moabiterna kallar dem emeer. 12 ✝ Och i Seir bodde också förr i tiden horeerna, men Esaus barn drev bort dem och utplånade dem och bosatte sig i deras ställe, på samma sätt som Israel gjorde med sitt egendomsland som HERREN gav dem. 13 ✝ Stå nu upp och gå över bäcken Sered. Och vi gick över bäcken Sered. 14 ✝ Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered, gick trettioåtta år, tills hela den generationen av stridsmän som fanns i lägret var döda, så som HERREN hade svurit dem med ed. 15 ✝ För HERRENS hand var sannerligen emot dem för att utrota dem ur lägret, tills de var döda. 16 När alla stridsmän var utplånade och döda bland folket, skedde det 17 att HERREN talade till mig och sa: 18 I dag ska du dra över Moabs gräns vid Ar. 19 ✝ När du kommer i närheten av Ammons barn, ska du inte besvära dem och inte heller ge dig i strid med dem, för jag ska inte ge dig något av Ammons barns land till egendom, eftersom jag har gett det åt Lots barn som egendom. 20 Även detta räknades som jättarnas land. Jättar bodde där förr i tiden, och ammoniterna kallar dem samsummiter, 21 ett stort, talrikt och resligt folk som anakiterna. Men HERREN utplånade dessa för dem, och de fördrev dem och bosatte sig på deras plats, 22 så som han gjorde för Esaus barn som bodde i Seir, när han utplånade horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig på deras plats, ända till denna dag. 23 ✝ Och aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza, blev utrotade av kaftoreerna som drog ut från Kaftor och bosatte sig på deras plats. 24 Stå upp och bege dig iväg och gå över floden Arnon. Se, jag har gett amoreen Sihon, kungen i Hesbon, och hans land i din hand. Börja erövringen och ge dig i strid med honom. 25 I dag ska jag börja låta skräck och fruktan komma över de folk som är under hela himlen, så att de, när de hör talas om dig, ska darra och bäva på grund av dig. 26 ✝ Och jag sände budbärare från Kedemots öken till Sihon, kungen i Hesbon, med denna fredliga hälsning och sa: 27 ✝ Låt mig få gå genom ditt land. Jag ska gå längs huvudvägen och inte vika av vare sig till höger eller vänster. 28 Mat ska du sälja till mig för pengar så att jag kan äta och ge mig vatten för pengar så att jag kan dricka. Jag vill bara passera igenom till fots. 29 Så som Esaus barn som bor i Seir, och moabiterna, som bor i Ar, lät mig göra, tills jag kunde gå över Jordan in i det land, som HERREN vår Gud, ger oss. 30 ✝ Men Sihon, kungen i Hesbon, ville inte låta oss gå igenom, för HERREN, din Gud, förhärdade hans ande och gjorde hans hjärta trotsigt, så att han kunde ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 HERREN sa till mig: Se, inför dig börjar jag att överlämna Sihon och hans land till dig. Börja erövringen, så att du får hans land till arvedel. 32 Då drog Sihon ut mot oss, han med allt sitt folk, till strid vid Jahas. 33 Och HERREN, vår Gud, överlämnade honom till oss, och vi slog honom och hans söner och allt hans folk. 34 Och vid det tillfället intog vi alla hans städer och utplånade fullständigt männen, kvinnorna och barnen i varje stad. Vi lämnade ingen kvar. 35 Endast boskapen tog vi som byte och rovet från de städer vi intog. 36 Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen och ända till Gilead fanns det ingen stad som var ointaglig för oss. HERREN, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss. 37 Endast till Ammons barns land gick du inte, inte heller till någon plats längs Jabboks dalsänka, inte heller till städerna i bergsbygden, och inte heller till allt det som HERREN vår Gud hade förbjudit oss.