Rute 1

8 sa Noomi till sina båda svärdöttrar: Vänd om och gå hem igen, var och en till sin mors hus. Må HERREN visa godhet mot er, så som ni har visat mot dem som är döda och mot mig. 9 Må HERREN låta er finna ro, var och en i sin mans hus. Sedan kysste hon dem men de började gråta högljutt 10 och sa till henne: Vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk. 11 ✝1:11 5 Mos 25:5; Men Noomi svarade: Vänd om, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? Kan väl jag härefter få söner i mitt moderliv, som kan bli män åt er? 12 Vänd om, mina döttrar och gå hem. För jag är nu för gammal för att gifta mig. Och om jag än sa: Jag kan ännu hoppas och om jag redan denna natt fick en man och födde söner, 13 skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar, det är mycket bittrare*1:13 not *KJV: för detta gör mig mycket bedrövad för er skull. för mig än för er, att HERRENS hand har drabbat mig. 14 Då grät de högljutt igen, och Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut höll sig fast vid henne.