1 Men Job tog till orda och sa: 2 O, att min sorg fullt ut kunde vägas och att min olycka kunde bli lagd i samma vågskål! 3 För då skulle den vara tyngre än havets sand, därför har mina ord varit förhastade.* 4 ✝ För den Allsmäktiges pilar har träffat mig, och min ande dricker deras gift*. Guds fasor belägrar sig mot mig. 5 Skriar vildåsnan, när den har gräs eller råmar oxen över sitt foder? 6 Kan det som är utan smak ätas utan salt? Eller är det någon smak i äggets vita? 7 ✝ Det som min själ vägrade att röra vid, är nu min vämjeliga mat. 8 O, att jag kunde bli bönhörd och att Gud skulle ge mig det jag längtar efter, 9 ✝ nämligen att Gud ville förgöra mig, så att han räckte ut sin hand och gjorde slut på mig! 10 Då skulle jag ändå ha tröst, ja, jag skulle då härda ut i sorgen, om han inte skonade mig, för jag har inte dolt den Heliges ord. 11 Vad har jag för styrka som kunde vara mitt hopp? Och vad har jag för slut, att jag borde förlänga mitt liv? 12 Är min styrka som stenens styrka? Eller är mitt kött av koppar? 13 Finns inte min hjälp inom mig? Och är framgången* bortdriven från mig? 14 Åt den nödställde bör barmhärtighet visas av hans vän, annars överger han fruktan för den Allsmäktige. 15 ✝ Ni mina bröder har gått svekfullt* fram liksom en bäck och som strömmande bäckar rinner de bort. 16 De är mörka på grund av isen och snön som har gömt sig i dem. 17 När de blir varma, försvinner de, när de blir heta förgås de från sin plats. 18 De avviker från sin kurs, rinner ut i intet och försvinner. 19 Karavaner från Tema spanade efter dem, resande från Saba hoppas på dem. 20 De blev förvirrade eftersom de hade hoppats, de kom dit och fick skämmas. 21 För nu är ni ingenting, ni ser det förskräckliga och känner fruktan. 22 Har jag sagt: Ge mig, eller skänk mig av er förmögenhet? 23 Eller: hjälp mig från fiendens hand? Eller friköp mig ur den mäktiges hand? 24 Undervisa mig och jag ska tiga, och låt mig förstå, vad jag har gjort för fel? 25 ✝ Hur starka är inte sanningens ord! Men vad bevisar era argument? 26 Tänker ni tillrättavisa orden och talet på den som är desperat, vars ord är som vinden? 27 Ni överfaller den faderlöse och ni gräver en grop för er vän. 28 Och nu, var så goda och se på mig, för jag kan inte ljuga för er rakt i ansiktet. 29 Vänd om, jag ber er, låt inget orätt ske, ja, vänd om igen, min sak är rättfärdig. 30 ✝ Finns det någon orätt på min tunga? Kan inte min mun urskilja ondska?