1 En dag kom Guds söner på nytt och trädde fram inför HERREN, och Satan kom också bland dem och trädde fram inför HERREN. 2 Då sa HERREN till Satan: Varifrån kommer du? Och Satan svarade HERREN och sa: Jag har vandrat kors och tvärs över jorden, och upp och ner på den. 3 Då sa HERREN till Satan: Har du lagt märke till min tjänare Job? För det finns ingen som är som han på jorden, en fullkomlig och rättsinnig man som fruktar Gud och flyr det onda. Fortfarande håller han fast vid sin oförvitlighet, trots att du eggat mig att utan orsak tillintetgöra honom. 4 Satan svarade HERREN och sa: Hud för hud. Allt vad en människa har vill han ge för sitt liv. 5 ✝ Men räck nu ut din hand och rör vid hans ben och kött. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet. 6 ✝ HERREN sa till Satan: Se, han är i din hand, bara du skonar hans liv. 7 Då gick Satan bort från HERRENS ansikte och slog Job med smärtsamma bölder från hans fotsula och upp till hans hjässa. 8 ✝ Och han tog sig en lerskärva för att skrapa sig med, där han satt mitt i askan. 9 Då sa hans hustru till honom: Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö! 10 ✝ Men han sa till henne: Du talar som en av de dåraktiga kvinnorna talar. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda? Under allt detta syndade Job inte med sina läppar. 11 ✝ Då nu tre av Jobs vänner fick höra om allt det onda som hade drabbat honom, så kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. För de hade kommit överens om att de skulle komma för att sörja med honom och trösta honom. 12 ✝ Och när de på avstånd lyfte upp sin blick, så kände de inte igen honom. Då brast de ut i högljudd gråt och rev alla sönder sina kläder och kastade upp jord mot himlen över sina huvuden. 13 ✝ Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter, och ingen sa ett ord till honom, eftersom de såg att hans lidande var mycket stort.