1 Då tog Job till orda och sa: 2 ✝ Jag vet mycket väl att det är så, men hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud? 3 Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon inte svara honom en gång av tusen. 4 Han är vis i hjärtat och mäktig i kraft. Vem har trotsat* honom och haft framgång? 5 Han som flyttar bergen utan att de vet det och omstörtar dem i sin vrede. 6 ✝ Han som får jorden att vackla från sin plats och dess pelare att bäva. 7 Han som befaller solen, så att den inte går upp och förseglar stjärnorna. 8 ✝ Han som ensam spänner ut himlarna och går fram över havets vågor. 9 ✝ Han som har gjort Stora Björn och Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder. 10 ✝ Han som gör stora och ofattbara ting, ja, under som ingen kan räkna. 11 Se, han går förbi mig, utan att jag ser honom, han drar vidare, men jag märker det inte. 12 Se, han tar bort, vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: Vad gör du? 13 ✝ Om Gud inte vill dra tillbaka sin vrede, böjer de stolta medhjälparna sig under honom. 14 ✝ Hur mycket mindre ska jag då svara honom och välja mina ord för att tala med honom? 15 Även om jag var rättfärdig, skulle jag inte kunna svara, utan jag måste be min domare om nåd. 16 Om jag hade ropat och han hade svarat mig, så skulle jag ändå inte tro att han hade lyssnat till min röst. 17 ✝ För han krossar mig med en storm och förökar mina sår utan orsak. 18 Han vill inte låta mig hämta andan, utan fyller mig med bedrövelser.* 19 Om det gäller styrka? Se, han är stark! Och om det gällde vad som är rätt? Vem ska ge mig tid att föra min talan? 20 Även om jag rättfärdigar mig själv, så skulle min egen mun döma mig. Om jag säger: Jag är klanderfri, så skulle den ändå förklara mig skyldig. 21 Även om jag var fullkomlig, skulle jag ändå inte kännas vid min själ, jag avskyr mitt liv. 22 ✝ Det är detsamma, därför säger jag: Han förgör både den oskyldige och den skyldige. 23 Om en plåga kommer med plötslig död, ler han åt den oskyldiges prövning. 24 Jorden är given i de ogudaktigas* hand. Han täcker över ansiktena på dess domare. Om det inte är han, vem är det då? 25 ✝ Mina dagar är nu snabbare än en löpare, de flyr iväg utan att se något gott. 26 De försvinner som vassbåtar, snabbt som örnen när den störtar mot bytet. 27 Om jag än säger: Jag vill glömma min klagan, och lägga bort min sorgsna min och vara glad. 28 Så bävar jag ändå för alla mina kval, jag vet att du inte ska frikänna mig.* 29 Om jag är ond, varför anstränger jag mig då i onödan? 30 ✝ Om jag än tvättar mig med snö och gör mina händer aldrig så rena, 31 så skulle du ändå sänka mig ner i dyn, så att mina egna kläder skulle vämjas vid mig. 32 ✝ För han är inte en människa som jag, att jag skulle svara honom och vi skulle mötas i rätten. 33 Inte heller finns det någon medlare mellan oss, som kunde lägga sin hand på oss båda. 34 ✝ Må han ta bort sitt ris från mig och låt inte fruktan för honom skrämma mig. 35 Då skulle jag tala utan att frukta honom. Men så är det inte med mig.