1 ✝ Jag slöt ett förbund med mina ögon: varför skulle jag då tänka på en jungfru? 2 För vilken lott är att vänta från Gud i höjden och vilket arv från den Allsmäktige där ovan? 3 Kommer inte ödeläggelse över de orättfärdiga och olycka över dem som gör orätt? 4 ✝ Ser han inte mina vägar och räknar han inte alla mina steg? 5 Har jag vandrat i fåfänglighet eller har min fot varit snar till svek? 6 Låt mig bli vägd på en rättvis våg, så Gud ska inse min oskuld. 7 ✝ Om mina steg har vikit av ifrån vägen och mitt hjärta följt efter mina ögon och om det finns någon fläck på mina händer. 8 Låt då någon annan äta vad jag har sått, ja, låt mina barn bli uppryckta med roten. 9 Om mitt hjärta har bedragits av en kvinna eller om jag har stått på lur vid min nästas dörr, 10 ✝ låt då min hustru mala åt en annan och andra ligga med henne. 11 ✝ För detta är en avskyvärd förbrytelse, ja, det är en orättfärdighet att straffas av domarna. 12 För det är en förtärande avgrundseld, och den skulle utrota allt vad jag planterat. 13 Om jag hade föraktat min tjänares och min tjänarinnas rätt, när de tvistade med mig. 14 ✝ Vad skulle jag då göra när Gud reser sig? Och vad ska jag svara honom när han ställer mig till svars? 15 ✝ Har inte han som skapat mig i moderlivet också skapat dem? Har inte en och densamme format oss i modersskötet? 16 ✝ Har jag undanhållit de fattiga vad de önskat sig eller låtit änkans ögon försmäkta? 17 Eller har jag ätit mitt bröd ensam utan att den faderlöse fått äta av det? 18 Nej, för han uppfostrades hos mig från min ungdom, som hos en far, och från min mors liv har jag väglett henne. 19 Har jag sett någon gå under, för att han saknat kläder eller att en fattig inte hade något att skyla sig med? 20 Har inte hans höfter välsignat mig, och har han inte blivit värmd av ullen från mina lamm? 21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, då jag sett mig ha medhåll i porten? 22 Låt då min arm lossna från min skuldra och min arm brytas av från sin led. 23 Ty Guds förödelse var en skräck för mig och på grund av hans majestät kunde jag inte göra sådant. 24 ✝ Om jag har gjort guldet till mitt hopp eller har sagt till det rena guldet: Du är min förtröstan. 25 ✝ Om jag gladdes över att min rikedom var stor och att min hand hade skaffat sig så mycket. 26 Om jag hade sett på solen när den sken eller på månen som skred fram i sin glans, 27 ✝ och mitt hjärta i hemlighet hade blivit förfört eller min mun hade gett dem min handkyss, 28 ✝ skulle också detta ha varit en syndaskuld som domaren skulle straffa, för då skulle jag ha förnekat Gud i höjden. 29 ✝ Har jag glatt mig åt min fiendes olycka*, eller fröjdat mig när det gick honom illa? 30 ✝ Nej, och inte heller har jag låtit min mun synda genom att önska en förbannelse över hans liv. 31 Har inte männen i mina hyddor sagt: Vem är den som inte blir mätt på hans kött? 32 ✝ Främlingen övernattade inte på gatan, för jag öppnade mina dörrar för den resande. 33 ✝ Har jag dolt mina överträdelser som Adam, genom att gömma min missgärning inom mig, 34 av fruktan för den stora folkhopen och rädsla för släktingars förakt, så att jag teg och inte vågade gå ut? 35 O, att någon ville höra på mig! Se, min önskan är att Den Allsmäktige skulle svara mig och att min anklagare hade skrivit sin anklagelseskrift. 36 Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra och fästa den på mig som en krona. 37 Jag skulle berätta för honom om alla mina steg och nalkas honom som en furste. 38 Om min mark ropar mot mig eller plogfårorna på samma sätt klagar, 39 om jag har ätit frukten från det utan att betala eller varit orsak till att dess ägare förlorat livet,* 40 låt då det växa tistlar istället för vete och ogräs istället för korn. Slut på Jobs tal.