1 Är inte tiden på jorden bestämd för varje människa? Är inte hennes dagar lik en daglönares? 2 Som en tjänare innerligt längtar efter skuggan och som en daglönare ser fram mot lönen för sitt arbete, 3 så har jag fått månader av meningslöshet, och smärtsamma nätter har blivit min lott. 4 När jag lägger mig, tänker jag: När ska jag få stiga upp och när är natten över? Och jag är full av oro och kastar mig av och an tills dagen gryr. 5 ✝ Min kropp är täckt med maskar och skorv, min hud är sprucken och har blivit motbjudande. 6 ✝ Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole, de tynar bort utan hopp. 7 ✝ O Tänk på att mitt liv är en vindfläkt, att mitt öga inte mer ska få se det goda. 8 Hans ögon som ser mig ska inte längre se mig. Du fäster blicken på mig och jag finns inte längre. 9 Som ett moln löses upp och är borta, så ska den som far ner i dödsriket, inte mer komma upp igen. 10 ✝ Han ska aldrig mer återvända till sitt hus, inte heller ska hans plats längre kännas vid honom. 11 ✝ Därför vill jag inte lägga band på min mun, jag vill tala i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bitterhet. 12 Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur*, så att du måste sätta ut en vakt över mig? 13 När jag säger: Min bädd ska trösta mig, min viloplats ska lätta på min klagan. 14 Då skrämmer du mig med drömmar och förskräcker mig med syner, 15 så att min själ hellre väljer att kvävas och dö än att leva*. 16 ✝ Jag avskyr mitt liv. Jag vill inte leva för evigt, låt mig vara, för mina dagar är fåfänglighet. 17 ✝ Vad är då en människa, att du aktar henne så högt, att du skulle vända ditt hjärta till henne? 18 Att du skulle granska henne var morgon och pröva henne varje ögonblick? 19 ✝ Hur länge ska det dröja innan du går ifrån mig, eller låta mig vara i fred tills jag fått svälja min saliv? 20 Jag har syndat, vad ska jag göra för dig, o du människors beskyddare? Varför har du gjort mig till din måltavla så att jag fått bli en börda för mig själv? 21 Och varför förlåter du inte min överträdelse och tar bort min synd? För nu ska jag ligga ner i stoftet och du ska söka efter mig om morgonen, men jag ska inte mer finnas till.