1 Därefter öppnade Job sin mun och förbannade dagen han föddes. 2 Job utbrast och sa: 3 ✝ Låt dagen då jag föddes bli utplånad och natten, då man sa: En pojke är född. 4 Låt den dagen vara mörk och må Gud inte akta på den från höjden och låt inte heller ljuset skina på den. 5 Låt mörker och dödens skugga fläcka den. Låt tjocka moln förskräcka den. 6 När det gäller den natten, så låt mörker gripa tag i den. Låt den inte få ansluta sig till årets dagar. Låt den inte få komma med bland månadernas tal. 7 Se, den natten må vara ensam*. Låt ingen glädjefylld röst höras i den. 8 ✝ Må besvärjare, de som kan mana fram Leviatan, förbanna den dagen. 9 Låt gryningens stjärnor bli mörka. Låt den vänta på dagens ljus men inte få det, och låt den inte heller se dagen bryta fram, 10 eftersom den inte stängde dörren till min mors liv och inte dolde plågan* för mina ögon! 11 ✝ Varför fick jag inte dö vid födseln. Varför gav jag inte upp andan när jag kom ut ur min mors liv? 12 Varför fanns knän som tog emot mig? Och varför fanns brösten för att amma mig? 13 För då skulle jag nu ha legat stilla och varit i ro. Jag skulle ha sovit. Jag hade då haft vila, 14 tillsammans med kungar och rådgivare på jorden, som bygger öde platser åt sig själva, 15 eller med furstar, som har guld, som fyllde sina hus med silver, 16 ✝ eller som ett undangömt dödfött foster. Jag hade inte varit till, som ett barn som aldrig fick se ljuset. 17 ✝ Där slutar de onda att orsaka oro och där får de trötta vila. 18 Där vilar fångar tillsammans, de hör inte slavdrivarens röst. 19 Där är både små och stora och tjänaren är fri från sin herre. 20 Varför ges ljus åt den som är i elände och liv åt den som är bitter i själen, 21 ✝ de som längtar efter döden, utan att den kommer och gräver efter den mera än efter gömda skatter, 22 de som jublar av glädje och är glada, när de kan finna graven? 23 ✝ Varför ges ljus åt en man, om hans väg är dold och som Gud har låst in? 24 ✝ För min suckan kommer före min mat och mitt klagorop väller fram som vattnet.* 25 För det som jag fruktat så mycket, har hänt mig och det jag varit rädd för, har drabbat mig. 26 Jag har ingen frid, inte heller har jag någon vila och inte heller är jag tyst, för svårigheter kommer.