1 ✝ Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger, 2 ✝ när de kryper ihop i sina kulor eller ligger på lur i snåren? 3 ✝ Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de flaxar omkring utan föda? 4 Känner du till tiden när bergens vildgetter föder? Eller vakar du över när hinden kalvar? 5 Kan du räkna månaderna som de är dräktiga? Vet du tiden när de ska föda? 6 De böjer sig ner och föder fram sina ungar och befrias från sina värkar. 7 Deras ungar är välgödda, de växer upp av säd, de ger sig iväg och vänder inte tillbaka till dem. 8 Vem har släppt ut vildåsnan i frihet? Eller vem har lossat vildåsnans band? 9 Jag har gjort ödemarken till hennes hem och saltöknen till hennes boning. 10 Hon ler åt bullret i staden och hör ingen pådrivares rop. 11 Bergskedjorna är hennes betesmark och efter allt som är grönt letar hon. 12 Kommer vildoxen* vara villig att tjäna dig eller stanna vid din krubba över natten? 13 Kan du binda vildoxen med hans rep i plogfåran? Eller skulle han dra harven efter dig i dalarna? 14 Kan du lita på honom för att hans styrka är så stor eller vill du överlåta ditt arbete åt honom? 15 Kan du lita på honom att han kommer hem med din säd och samlar det till din tröskplats? 16 Gav du de praktfulla vingarna till påfåglarna? Eller vingar och fjädrar till strutsen? 17 Hon som lämnar sina ägg i jorden och värmer dem i sanden. 18 Hon glömmer att en fot kan krossa dem eller att vilda djur kan trampa på dem. 19 ✝ Hon förhärdar sig mot sina ungar, som om de inte var hennes. Hon bryr sig inte om sin möda, som var förgäves. 20 För Gud har nekat henne visdom, inte heller har han gett henne förstånd. 21 Men när hon reser sig till språng, ler hon både åt häst och ryttare. 22 Har du gett hästen dess styrka? Har du klätt hans nacke med man? 23 Kan du göra honom rädd som en gräshoppa? Med sitt stolta frustande inger han fruktan. 24 Han skrapar i marken och gläds över sin styrka, han rusar fram för att möta de väpnade skarorna. 25 Han hånler åt fruktan och låter sig inte skrämmas. Inte heller ryggar han tillbaka för svärdet. 26 Pilkogret rasslar mot honom, det blänkande spjutet och skölden. 27 Han slukar terrängen med våldsamhet och raseri, och han tror inte att det är basunen som ljuder. 28 ✝ Så ofta trumpeten ljuder gnäggar han högt. Han vädrar striden på långt håll, anförarnas kommandorop och härskrin. 29 Är det på grund av din vishet som höken flyger och breder ut sina vingar mot söder? 30 ✝ Är det på din befallning som örnen stiger högt och bygger sitt näste i höjden? 31 Den bor och håller till på klippan, på klippans topp och bergfästena. 32 Därifrån spanar den efter byte, dess ögon spejar långt i fjärran. 33 ✝ Hans ungar dricker blod och där de dräpta ligger, där finns den. 34 HERREN fortsatte att svara Job och sa: 35 ✝ Ska den som tvistar med den Allsmäktige, tillrättavisa honom? Den som anklagar Gud, får själv svara på det! 36 Då svarade Job HERREN och sa: 37 ✝ Se, jag är avskyvärd, vad ska jag svara dig? Jag vill lägga min hand på min mun.* 38 En gång har jag talat, men jag ska inte svara, ja, två gånger, men jag gör det inte mer.