1 ✝ Det var en man från Ramataim-Sofim från Efraims bergsbygd, som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. 2 Och han hade två hustrur. Den ena hette Hanna och den andra hette Peninna. Peninna hade barn, men Hanna hade inga barn. 3 ✝ Och denne man reste årligen upp från sin stad för att tillbe och offra åt HERREN Sebaot i Silo. Och Elis båda söner, Hofni och Pinehas, var HERRENS präster där. 4 ✝ Och när dagen kom då Elkana skulle offra, gav han var sin del åt sin hustru Peninna och åt alla hennes söner och döttrar, 5 men åt Hanna gav han en särskild del, för han älskade Hanna, även om HERREN hade gjort henne ofruktsam. 6 Och hennes rival retade henne mycket för att göra henne upprörd över att HERREN hade gjort henne ofruktsam. 7 Så fortsatte det år efter år. Varje gång hon gick upp till HERRENS hus, retade hon henne. Därför grät hon och ville inte äta. 8 Då sa hennes man Elkana till henne: Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Och varför är ditt hjärta så bedrövat? Är jag inte bättre för dig än tio söner? 9 Sedan de hade ätit och druckit i Silo, reste sig Hanna, och prästen Eli satt på en stol vid dörrposten till HERRENS tempel. 10 Och hon var djupt bedrövad i sitt hjärta och bad till HERREN under häftig gråt. 11 ✝ Och hon gav ett löfte och sa: O HERRE Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och inte glömma din tjänarinna, utan ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom åt HERREN alla hans livsdagar. Och ingen rakkniv ska komma på hans huvud. 12 Och det hände när hon fortsatte att be inför HERREN, att Eli iakttog hennes mun. 13 För Hanna talade i sitt hjärta. Endast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Därför trodde Eli att hon var berusad. 14 Och Eli sa till henne: Hur länge ska du vara berusad? Se till att bli av med ruset! 15 ✝ Men Hanna svarade och sa: Nej, min herre. Jag är en kvinna med en bedrövad ande. Vin och starka drycker har jag inte druckit, utan jag har utgjutit mitt hjärta inför HERREN. 16 Se inte på din tjänarinna som en ond* kvinna, för det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu. 17 Då svarade Eli och sa: Gå i frid, och må Israels Gud ge dig det du har bett honom om. 18 Och hon sa: Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon. Så gick kvinnan sin väg och åt, och hon såg inte längre sorgsen ut. 19 Och de steg tidigt upp på morgonen, och sedan de hade tillbett inför HERREN, vände de tillbaka och kom hem till Rama. Och Elkana låg med sin hustru Hanna, och HERREN kom ihåg henne. 20 ✝ Och det hände, efter att Hanna hade blivit med barn, när tiden var inne, att hon födde en son. Och hon gav honom namnet Samuel*, och sa: För jag har bett HERREN om honom. 21 ✝ Och mannen Elkana reste upp med hela sitt hus för att offra åt Herren det årliga offret och fullgöra sitt löfte. 22 Men Hanna reste inte upp, utan sa till sin man: Jag vill inte resa upp förrän pojken har blivit avvand, och då ska jag ta med honom så att han kan träda fram inför HERREN och stanna där för alltid. 23 Och Elkana, hennes man, sa till henne: Gör vad du tycker är bäst. Stanna tills du har avvant honom, må endast HERREN stadfästa sitt ord. Så hustrun stannade hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom. 24 Och sedan hon hade avvant honom, reste hon upp med honom, tillsammans med tre tjurar och en efa mjöl och en lägel vin, och förde honom till HERRENS hus i Silo, och pojken var fortfarande mycket liten. 25 Och de slaktade en tjur och förde fram pojken till Eli. 26 Och hon sa: O min herre, så sant du lever, min herre. Jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till HERREN. 27 Om denne pojke bad jag, och HERREN har besvarat min bön som jag bad honom om. 28 Därför vill jag också ge honom till HERREN. Så länge han lever ska han tillhöra HERREN. Och han tillbad HERREN där.