1 Och filisteerna samlade sina härar till strid och samlades vid Soko i Juda och slog läger mellan Soko och Aseka vid Efes-Dammim. 2 Och Saul och Israels män samlades och slog läger i Terebintdalen och ställde upp sig till strid emot filisteerna. 3 Och filisteerna stod på ett berg på ena sidan och israeliterna på ett berg på den andra sidan, och det var en dal mellan dem. 4 Och ur filisteernas läger trädde en kämpe fram vid namn Goliat från Gat. Han var sex alnar* och ett kvarter lång. 5 Och han hade en kopparhjälm på sitt huvud, och han var klädd i ett fjällpansar, och vikten på pansaret var 5 000 siklar* koppar. 6 Och han hade skenor av koppar på sina ben och en sköld* av koppar mellan sina skuldror. 7 Och skaftet på hans spjut liknade en vävbom och hans spjutspets vägde 600 siklar järn. Och en sköldbärare gick framför honom. 8 Och han stannade och ropade till Israels armé och sa till dem: Varför har ni dragit ut och ställt upp er till strid? Är inte jag en filisté, och ni Sauls tjänare? Välj ut en man av er och låt honom komma ner till mig. 9 Om han klarar av att strida mot mig och döda mig, då ska vi vara era tjänare. Men om jag besegrar honom och dödar honom, då ska ni vara våra tjänare och tjäna oss. 10 Och filistéen sa: Jag trotsar i dag Israels armé. Skicka fram en man, så att vi kan strida mot varandra! 11 Och när Saul och hela Israel hörde dessa ord från filistéen, blev de bestörta och skräckslagna. 12 ✝ Och David var son till den efratiten från Betlehem i Juda som hette Isai, och som hade åtta söner, och som på Sauls tid var en gammal man och hade nått hög ålder. 13 Och Isais tre äldsta söner hade följt Saul ut i kriget, och namnen på hans tre söner som drog ut i striden var Eliab, den förstfödde, Abinadab, den andra efter honom, och Samma, den tredje. 14 Och David var den yngste. Och de tre äldsta hade följt med Saul. 15 Men David hade gått tillbaka hem från Saul för att vakta sin fars får i Betlehem. 16 Och filistéen kom fram både morgon och kväll och i fyrtio dagar ställde han sig där. 17 Och Isai sa till sin son David: Ta nu åt dina bröder en efa av denna rostade säd och de här tio bröden och skynda dig till dina bröder i lägret. 18 Och de här tio ostarna ska du ta med till befälhavaren över de tusen och se efter hur dina bröder har det och ta med en pant* från dem. 19 De är med Saul och alla Israels män i Terebintdalen och strider mot filisteerna. 20 Och David steg upp tidigt på morgonen och lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog sina saker och gav sig av, så som Isai hade befallt honom. Och han kom till vagnborgen när armén skulle dra ut till strid och ropade stridsropet. 21 Och Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. 22 Och David lämnade sina saker i händerna på trossvaktaren, och skyndade bort till hären och hälsade på sina bröder. 23 Och medan han talade med dem, se, då trädde kämpen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Och David hörde det. 24 Och när alla Israels män såg mannen blev de mycket rädda och flydde för honom. 25 Och Israels män sa: Har ni sett denne man, som har kommit upp? Sannerligen, han har kommit för att trotsa Israel. Och det ska ske att den som dödar honom ska kungen belöna med stora rikedomar och ge honom hans dotter och hans fars hus ska han göra skattefritt i Israel. 26 Och David sa till de män som stod nära honom: Vad får den som dödar den där filistén och tar bort vanäran från Israel? För vem är denne oomskurne filisté som trotsar den levande Gudens här? 27 Och folket svarade honom på detta sätt och sa: Detta får den som dödar honom. 28 Och när hans äldste bror Eliab hörde hur han talade med männen, blev han vred på David och sa: Varför har du kommit hit ner? Och till vem har du överlämnat den där lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska, för du har kommit hit ner för att se på striden. 29 Och David sa: Vad har jag nu gjort? Finns det inte en orsak? 30 Och han vände sig från honom till en annan och sa på samma sätt, och folket gav honom samma svar som förut. 31 Och när de hörde de ord som David hade sagt, blev det återberättat inför Saul och han sände bud efter honom. 32 Och David sa till Saul: Låt ingens hjärta svikta för hans skull. Din tjänare ska gå och strida mot denne filisté. 33 Men Saul sa till David: Du kan inte gå emot denne filisté och strida mot honom, för du är bara en yngling och han är en stridsman ända från sin ungdom. 34 Men David sa till Saul: Din tjänare har vaktat sin fars får. Och när ett lejon eller en björn kom och tog ett lamm från hjorden, 35 då följde jag efter det och slog det och befriade lammet ur munnen på det. Och då han reste sig upp mot mig, så grep jag det i manen och slog det och dödade det. 36 Din tjänare har dödat både lejon och björn. Och det ska gå likadant för den där oomskurne filistén som det gick för dem, eftersom han har trotsat den levande Gudens här. 37 David sa vidare: HERREN, som räddade mig ur lejonets grepp och ur björnens grepp, han ska rädda mig ur denne filistéens hand. Och Saul sa till David: Gå och HERREN vare med dig! 38 Och Saul klädde David med sin rustning och satte en kopparhjälm på hans huvud och satte på honom ett pansar. 39 Och David band hans svärd utanpå sin rustning och försökte gå, för han hade aldrig prövat detta tidigare. Men David sa till Saul: Jag kan inte gå med det här, för jag har inte prövat det tidigare. Så David tog av sig allt detta. 40 Och han tog sin stav i handen och valde ut åt sig fem släta stenar ur bäcken och lade dem i sin herdeväska och tog sin slunga i handen. Och han närmade sig filistén. 41 Och filistén gick framåt och närmade sig David, och den som bar hans sköld gick framför honom. 42 ✝ Och när filistén såg sig omkring och fick se David, föraktade han honom, för han var bara en yngling, rödkindad, med vackert utseende. 43 Och filistén sa till David: Är jag en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar? Och filistén förbannade David vid sina gudar. 44 Och filistén sa till David: Kom hit till mig, så ska jag ge ditt kött åt himlens fåglar och åt markens djur. 45 ✝ Då sa David till filistén: Du kommer mot mig med svärd och spjut och sköld, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, Israels armés Gud, som du har trotsat. 46 HERREN ska denna dag utlämna dig i min hand, och jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig, och jag ska denna dag ge de filisteiska krigarnas lik åt himlens fåglar och åt markens vilda djur, för att hela jorden ska förstå att Israel har en Gud. 47 Och alla som samlats här ska inse att det inte är genom svärd eller spjut som HERREN räddar, för striden är HERRENS, och han ska ge er i vår hand. 48 Och det skedde, när filistén reste sig och gick framåt och närmade sig för att möta David, att David skyndade sig och sprang mot hären för att möta filistén. 49 Och David stack sin hand i väskan och tog fram en sten och slungade i väg den och träffade filistén i hans panna, så att stenen trängde in i pannan. Och han föll till jorden på sitt ansikte. 50 Så besegrade David filistén med en slunga och en sten och slog filistén och dödade honom, utan att David hade något svärd i sin hand. 51 Sedan sprang David fram och ställde sig på filistén och tog hans svärd och drog det ur skidan och dödade honom och högg av hans huvud med det. Och när filisteerna såg att deras kämpe var död, flydde de. 52 Och Israels och Juda män bröt upp, gav upp ett härskri och förföljde filisteerna ända till dalen och till Ekrons portar. Och filisteerna föll och låg slagna på vägen till Saaraim, ja, ända till Gat och till Ekron. 53 Och Israels barn vände tillbaka efter att ha förföljt filisteerna, och de plundrade deras läger. 54 Och David tog filisténs huvud och förde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt tält. 55 Och när Saul såg David gå ut mot filistén, sa han till Abner, härens befälhavare: Abner, vems son är den där ynglingen? Och Abner svarade: Så sant du lever, o konung, jag vet inte. 56 Och kungen sa: Fråga du, vems son den unge mannen är. 57 Och när David kom tillbaka efter att ha dödat filistén, tog Abner med honom och förde honom inför Saul med filisténs huvud i sin hand. 58 Och Saul sa till honom: Vems son är du, yngling? Och David svarade: Jag är son till din tjänare Isai, betlehemiten.