1 ✝ Och sifiterna kom till Saul i Gibea och sa: Gömmer sig inte David på Hakilahöjden, mitt emot Jeshimon? 2 Då bröt Saul upp och drog ner till öknen Sif, och han hade med sig 3 000 utvalda män ur Israel för att söka efter David i öknen Sif. 3 Och Saul slog läger på Hakilahöjden, som ligger mitt emot Jeshimon, vid vägen. Men David stannade kvar i öknen, och han såg att Saul hade följt efter honom ut i öknen. 4 David sände därför ut spioner och fick veta att Saul verkligen hade kommit. 5 Och David bröt upp och gav sig i väg till stället där Saul hade slagit läger. Och David såg platsen där Saul och hans överbefälhavare Abner, Ners son, hade lagt sig. Och Saul låg i mitten av lägret och folket hade slagit läger runt omkring honom. 6 Och David tog till orda och sa till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs bror: Vem vill gå ner med mig till Saul i lägret? Och Abisai sa: Jag går ner med dig. 7 Så kom David och Abisai till folket om natten. Och se, Saul låg och sov i mitten av lägret med sitt spjut nerstött i marken vid sitt huvud. Och Abner och allt folket låg runt omkring honom. 8 ✝ Då sa Abisai till David: Gud har i dag utlämnat din fiende i din hand. Låt mig nu, jag ber dig, spetsa honom mot marken med spjutet på en gång, och jag kommer inte behöva stöta honom en andra gång. 9 Men David sa till Abisai: Förgör honom inte, för vem kan lyfta sin hand mot HERRENS smorde och förbli ostraffad? 10 ✝ Och David fortsatte: Så sant HERREN lever, HERREN ska slå honom, eller så ska hans dödsdag komma, eller så ska han dra ut i krig och ryckas bort. 11 Men HERREN förbjude att jag skulle lyfta min hand mot HERRENS smorde. Men jag ber dig, ta nu spjutet som står vid hans huvud och krukan med vatten och låt oss gå. 12 Så tog David spjutet och krukan med vatten vid Sauls huvud, och de gav sig i väg. Men ingen såg eller märkte det eller vaknade, för alla sov, eftersom en tung sömn från HERREN hade fallit över dem. 13 Sedan gick David över till andra sidan och ställde sig på toppen av ett berg, långt därifrån, med ett stort avstånd mellan dem. 14 Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sa: Svarar du inte, Abner? Då svarade Abner och sa: Vem är du som ropar till kungen? 15 Och David sa till Abner: Är du inte en tapper man, och vem är dig lik i Israel? Varför har du inte vaktat din herre kungen? För en av folket har kommit in för att förgöra kungen, din herre. 16 Det var inte bra, det du gjorde. Så sant HERREN lever, ni förtjänar döden, eftersom ni inte har vakat över er herre, HERRENS smorde. Och nu se efter, var är kungens spjut och krukan med vatten, som stod vid hans huvud? 17 ✝ Och Saul kände igen Davids röst och sa: Är det din röst, min son David? Och David sa: Det är min röst, min herre och kung. 18 Och han sa: Varför förföljer min herre sin tjänare så? För vad har jag gjort, och vad för ont är i min hand? 19 Därför ber jag dig nu, låt min herre kungen höra vad hans tjänare har att säga: Om HERREN har eggat dig mot mig, låt honom då ta emot ett offer. Men om det är människor, må de vara förbannade inför HERREN, för de har i dag drivit ut mig från att få vistas i HERRENS arvedel och sagt: Gå och tjäna andra gudar. 20 ✝ Låt nu därför inte mitt blod falla till jorden inför HERRENS ansikte, för Israels kung har kommit ut för att söka en loppa, som man jagar en rapphöna i bergen. 21 ✝ Då sa Saul: Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David, för jag vill inte mer göra dig något ont, eftersom mitt liv har varit dyrbart i dina ögon i dag. Se, jag har betett mig som en dåre och misstagit mig grovt. 22 Och David svarade och sa: Se, här är kungens spjut. Låt en av de unga männen komma över hit och hämta det. 23 HERREN ska löna var och en efter hans rättfärdighet och trofasthet, för HERREN gav dig i min hand i dag, men jag ville inte lyfta min hand mot HERRENS smorde. 24 Och se, liksom ditt liv var dyrbart i mina ögon i dag, så må också mitt liv vara dyrbart i HERRENS ögon, så att han räddar mig ur all nöd. 25 Då sa Saul till David: Välsignad vare du, min son David. Du ska både uträtta stora ting och ändå segra. Och David gick sin väg, och Saul vände tillbaka hem igen.