1 Sedan kom David till Nob, till prästen Ahimelek. Men Ahimelek blev rädd när han mötte David och sa till honom: Varför kommer du ensam och har ingen med dig? 2 Och David svarade prästen Ahimelek: Kungen har gett mig ett uppdrag, och han sa till mig: Låt ingen veta något om det ärende som jag sänder dig i, och vad jag har befallt dig. Och jag har förordnat mina tjänare till den och den platsen. 3 Och nu, vad har du till hands? Ge mig fem bröd eller det som finns. 4 ✝ Och prästen svarade David och sa: Jag har inget vanligt bröd till hands, men det finns heligt bröd, om de unga männen bara har avhållit sig från kvinnor. 5 ✝ Då svarade David prästen och sa till honom: Sannerligen, kvinnor har varit skilda från oss dessa tre dagar, ända sedan jag drog ut. Och de unga männens utrustning är heliga, och brödet är på sätt och vis vanligt, ja, även om det blev helgat i kärlet i dag. 6 ✝ Och prästen gav honom det heliga brödet, för något annat bröd fanns inte där än skådebröden, som togs bort från HERRENS ansikte, för att lägga fram nybakat bröd samma dag som det gamla togs bort. 7 ✝ Men en man av Sauls tjänare var där den dagen och hölls kvar inför HERREN. Han hette Doeg, en edomit, den främste av Sauls herdar. 8 Och David sa till Ahimelek: Har du inte något spjut eller svärd till hands här? För jag har varken tagit med mig mitt svärd eller mina vapen, eftersom kungens ärende var så brådskande. 9 ✝ Och prästen sa: Svärdet som Goliat hade, filistén som du dödade i Terebintdalen, se, det finns här inlindat i ett stycke tyg bakom efoden. Om du vill ha det, så ta det, för det finns inget annat än det här. Och David sa: Maken till det finns inte. Ge mig det! 10 ✝ Och David bröt upp och flydde samma dag av fruktan för Saul och kom till Akis, kungen i Gat. 11 ✝ Och Akis tjänare sa till honom: Är det inte David, landets kung? Var det inte om honom man sjöng i dansen och sa: Saul har slagit sina tusen, men David sina tiotusen? 12 Och David lade dessa ord på sitt hjärta och fruktade mycket för Akis, kungen i Gat. 13 ✝ Han ändrade sitt beteende inför dem och låtsades vara galen i deras händer. Han klottrade på portens dörrar och lät saliven rinna ner i sitt skägg. 14 Då sa Akis till sina tjänare: Se, ni ser att mannen är galen. Varför har ni då fört honom till mig? 15 Har jag brist på galningar, eftersom ni har hit den här för att uppträda som en dåre inför mig? Ska en sådan få komma in i mitt hus?