1 Och David tänkte i sitt hjärta: Nu kommer jag endera dagen att mista livet genom Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag snabbt flyr till filisteernas land. Då ska Saul ge upp hoppet om mig och inte längre söka efter mig i hela Israels område. Så ska jag fly undan hans hand. 2 ✝ Och David bröt upp och drog med de 600 män, som var med honom, över till Akis, Maoks son, kungen i Gat. 3 ✝ Och David stannade hos Akis i Gat, han och hans män, var och en med sin familj, David med sina två hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, Nabals hustru, från Karmel. 4 Och när det blev berättat för Saul, att David hade flytt till Gat, sökte han inte mer efter honom. 5 Och David sa till Akis: Om jag har funnit nåd för dina ögon, så ge mig en plats i någon av städerna ute på landet, så att jag kan bo där. För varför skulle din tjänare bo här i kungastaden hos dig? 6 Då gav Akis honom Siklag samma dag. Därför hör Siklag än i dag till Juda kungar. 7 Och den tid som David bodde i filisteernas land var ett år och fyra månader. 8 ✝ Och David och hans män drog upp och invaderade gesureernas, girsiternas och amalekiternas land. För dessa folk var sedan gammalt landets invånare, när man färdas mot Sur, ända till Egyptens land. 9 Och David slog landet och lät varken man eller kvinna leva. Och han förde bort fåren, oxarna, åsnorna, kamelerna och kläderna och vände tillbaka och kom till Akis. 10 Och Akis sa: Var har ni gjort plundringståg i dag? Och David svarade: Mot Juda i söder, mot jerameeliterna i söder och mot keniterna i söder. 11 Och David lät varken man eller kvinna leva för att de inte skulle komma till Gat. Han tänkte: Annars kunde de berätta om oss och säga: Så gjorde David, och så har han betett sig under hela den tid han bott i filisteernas land. 12 Och Akis trodde på David och tänkte: Han har fått sitt folk Israel att fullständigt avsky honom, därför ska han vara min tjänare för alltid.