1 Och det hände vid den tiden att filisteerna samlade sina krigshärar för att strida mot Israel. Och Akis sa till David: Du vet väl att du med dina män ska dra ut i krig med mig. 2 Och David svarade Akis: Du ska sannerligen få veta vad din tjänare kan göra. Och Akis sa till David: Därför ska du bli min livvakt för alltid. 3 ✝ Samuel var nu död, och hela Israel hade sörjt honom och begravt honom i hans egen stad. Och Saul hade drivit ut andebesvärjare och spåmän ur landet. 4 Och filisteerna samlades och kom och slog läger i Sunem. Och Saul samlade hela Israel, och de slog läger vid Gilboa. 5 Och när Saul såg filisteernas här blev han rädd och hans hjärta bävade mycket. 6 ✝ Och när Saul frågade HERREN svarade HERREN honom inte, varken genom drömmar eller genom Urim eller genom profeter. 7 Då sa Saul till sina tjänare: Leta upp en kvinna som är en andebesvärjerska åt mig, så att jag kan gå till henne och fråga henne. Och hans tjänare sa till honom: Se, det finns en kvinna som är andebesvärjerska i En-Dor. 8 Och Saul förklädde sig och tog på sig andra kläder och gav sig i väg med två av sina män. Och de kom till kvinnan om natten. Och han sa: Jag ber dig, spå åt mig genom anden och mana fram åt mig den som jag säger till dig. 9 Då sa kvinnan till honom: Se, du vet vad Saul har gjort, att han har utrotat andebesvärjare och spåmän ur landet. Varför vill du nu lägga en snara för mitt liv för att få mig dödad? 10 Då gav Saul henne sin ed vid HERREN och sa: Så sant HERREN lever, du kommer inte att bestraffas för det här. 11 Då sa kvinnan: Vem ska jag mana fram åt dig? Och han svarade: Mana fram Samuel åt mig. 12 Och när kvinnan fick se Samuel ropade hon högt. Och kvinnan talade till Saul och sa: Varför har du bedragit mig? Du är ju Saul. 13 Och kungen sa till henne: Var inte rädd. Men vad var det du såg? Och kvinnan sa till Saul: Jag såg en gud* stiga upp ur jorden. 14 Och han sa till henne: Hur ser han ut? Och hon svarade: En gammal man kommer upp, och han är insvept i en mantel. Då förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med sitt ansikte mot marken och bugade sig. 15 ✝ Och Samuel sa till Saul: Varför har du stört mig genom att föra upp mig? Och Saul svarade: Jag är i stor nöd, för filisteerna för krig mot mig. Och Gud har lämnat mig och svarar mig inte längre, varken genom profeter eller genom drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att du ska tala om för mig vad jag ska göra. 16 ✝ Då sa Samuel: Varför frågar du mig, när HERREN har lämnat dig och har blivit din fiende? 17 ✝ Och HERREN har gjort med honom*, så som han sa genom mig, för HERREN har ryckt riket ur din hand och gett det åt en annan, åt David. 18 ✝ Eftersom du inte lydde HERRENS röst och inte verkställde hans brinnande vrede över Amalek, därför har HERREN i dag gjort dig detta. 19 ✝ Och HERREN ska också överlämna Israel tillsammans med dig i filisteernas hand, och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Även Israels här ska HERREN utlämna i filisteernas hand. 20 Då föll Saul genast raklång ner till jorden fylld av fruktan över Samuels ord, och han var helt kraftlös, för han hade inte ätit någon mat under hela dagen och inte heller under hela natten. 21 När kvinnan kom till Saul och såg att han var skräckslagen sa hon till honom: Se, din tjänarinna gjorde som du sa, och med risk för mitt liv lydde jag dina ord som du sa till mig. 22 Därför ber jag dig nu att du också lyssnar på vad din tjänarinna har att säga: Låt mig få sätta fram en bit bröd åt dig, så att du kan äta och återfå styrka innan du beger dig i väg. 23 Men han vägrade och sa: Jag vill inte äta. Men hans tjänare tillsammans med kvinnan bad honom så enträget att han lyssnade på det de sa och reste sig upp från marken och satte sig på bädden. 24 Och kvinnan hade en gödkalv i huset, och den slaktade hon nu i all hast. Därefter tog hon mjöl och knådade det och bakade osyrat bröd av det. 25 Sedan satte hon fram det åt Saul och åt hans tjänare, och de åt. Därefter bröt de upp och gick sin väg samma natt.