1 Och David drog upp därifrån och uppehöll sig på En-Gedis bergfästen. 2 Och det hände, när Saul kom tillbaka efter att ha förföljt filisteerna, att man berättade för honom och sa: Se, David befinner sig i En-Gedis öken. 3 ✝ Då tog Saul tre tusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stengetsklipporna. 4 ✝ Och han kom till fårfållorna vid vägen, där det fanns en grotta. Och Saul gick in för att täcka över sina fötter*. Men David och hans män satt längst inne i grottan. 5 ✝ Då sa Davids män till honom: Se, detta är den dag då HERREN sa till dig: Se, jag ska ge din fiende i din hand, så att du kan göra med honom vad du behagar. Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. 6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. 7 ✝ Och han sa till sina män: Må HERREN förbjuda att jag skulle göra så mot min herre, HERRENS smorde, att räcka ut min hand mot honom, för han är HERRENS smorde. 8 Och med dessa ord höll David tillbaka sina män och tillät dem inte att överfalla Saul. Och Saul stod upp och lämnade grottan och gick sin väg. 9 Och därefter stod David upp och gick ut från grottan och ropade efter Saul och sa: Min herre och kung! Och när Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Och David sa till Saul: Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David vill skada dig? 11 Se, denna dag har dina ögon sett hur HERREN i dag har gett dig i min hand i grottan. Och jag blev uppmanad att döda dig, men jag skonade dig och sa: Jag vill inte räcka ut min hand mot min herre, för han är HERRENS smorde. 12 Och se, min far, ja, se fliken från din mantel i min hand. Eftersom jag skar av fliken på din mantel och inte dödade dig, kan du se och förstå att det varken finns ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig. Ändå jagar du mig för att ta mitt liv. 13 ✝ HERREN ska döma mellan mig och dig, och HERREN ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte komma vid dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Ondska kommer från de onda. Men min hand ska inte komma vid dig. 15 ✝ Vem har Israels kung dragit ut efter? Efter vem jagar du? Efter en död hund? Efter en loppa? 16 ✝ HERREN ska vara domare och döma mellan mig och dig. Han ska se det, ta sig an min sak och döma mig fri från din hand. 17 ✝ Och det hände, när David hade slutat att tala dessa ord till Saul, att Saul sa: Är det din röst, min son David? Och Saul brast i gråt. 18 Och han sa till David: Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig, men jag har gjort ont mot dig. 19 Och du har i dag visat hur du har handlat gott mot mig, för när HERREN överlämnade mig i din hand dödade du mig inte. 20 För om en man finner sin fiende, låter han honom då komma undan välbehållen? Må därför HERREN belöna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. 21 ✝ Och se, nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme kommer att befästas under din hand. 22 Lova mig nu därför med ed vid HERREN att du inte ska utrota min säd* efter mig och att du inte ska utplåna mitt namn ur min fars hus. 23 Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter begav sig Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergfästet.