1 Och David flydde från Najot i Rama och kom till Jonatan och sa: Vad har jag gjort? Vilken skuld eller synd har jag inför din far, eftersom han är ute efter mitt liv? 2 Och han sa till honom: Bort det! Du ska inte dö. Se, min far gör ingenting, varken stort eller smått, utan att tala om det för mig. Och varför skulle min far dölja detta för mig? Det är inte så. 3 Då svor David ytterligare och sa: Din far vet säkert att jag har funnit nåd för dina ögon. Därför har han tänkt: Låt inte Jonatan få veta detta, så att han inte blir bedrövad. Men sannerligen, så sant HERREN lever, och så sant du själv lever. Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden. 4 Då sa Jonatan till David: Allt vad ditt hjärta önskar ska jag göra för dig. 5 ✝ Och David sa till Jonatan: Se, i morgon är det nymånad, och då skulle jag egentligen sitta till bords med kungen. Men låt mig gå, så att jag kan gömma mig ute på fälten till den tredje dagen på kvällen. 6 Om din far saknar mig, så säg: David bad mig enträget att få skynda i väg till sin stad Betlehem, eftersom hela hans släkt där firar sin årliga offerhögtid. 7 Om han då säger: Bra, då kan din tjänare vara trygg. Men om han blir mycket arg, var då säker på att han har beslutat något ont. 8 ✝ Därför ska du visa godhet mot din tjänare, för du har låtit din tjänare ingå ett HERRENS förbund med dig. Men om det finns skuld hos mig, så döda mig du själv. Varför skulle du föra mig till din far? 9 Och Jonatan sa: Bort det från dig, för om jag med säkerhet visste att min far har bestämt att göra något ont mot dig, skulle jag då inte berätta det för dig? 10 Då sa David till Jonatan: Vem ska berätta detta för mig, eller om din far ger dig ett hårt svar? 11 Och Jonatan sa till David: Kom, låt oss gå ut på fälten. Och de gick båda ut på fälten. 12 Och Jonatan sa till David: O HERRE Israels Gud, när jag har frågat min far vid den här tiden i morgon, eller på tredje dagen, och, finner att det låter bra för David, och jag då inte sänder besked till dig, och avslöjar det för dig, 13 så må HERREN göra så och mycket mer mot Jonatan. Men om min far finner för gott att göra något ont mot dig, då ska jag avslöja det för dig och sända i väg dig, så att du kan ge dig av i säkerhet. Och må HERREN vara med dig, så som han har varit med min far. 14 Och du ska inte bara visa mig HERRENS godhet medan jag ännu lever, så att jag inte dör, 15 utan du ska inte någonsin ta bort din barmhärtighet från mitt hus, inte ens när HERREN har utrotat varenda en av Davids fiender från jordens yta. 16 Så Jonatan slöt ett förbund med Davids hus och sa: Låt HERREN till och med utkräva det av Davids fienders hand. 17 ✝ Och Jonatan fick David att på nytt ge sin ed, eftersom han älskade honom, för han älskade honom som han älskade sitt eget liv. 18 Sedan sa Jonatan till David: I morgon är det nymånad, och du kommer att saknas för din plats står tom. 19 ✝ Men efter tre dagar ska du skynda dig ner och komma till den plats där du gömde dig då dådet skulle ha ägt rum, och du ska vänta där vid Eselstenen. 20 Sedan ska jag skjuta tre pilar vid sidan om den, som om jag sköt mot ett mål. 21 Och se, jag ska sända en pojke och säga: Gå och leta upp pilarna. Om jag uttryckligen säger till pojken: Se, pilarna finns längre hitåt, ta upp dem och kom. Då kan du komma fram, för då är det tryggt och ingen fara, så sant HERREN lever. 22 Men om jag säger så här till den unge mannen: Se, pilarna ligger längre bort! Då ska du ge dig av, för HERREN har sänt i väg dig. 23 Och vad beträffar det som du och jag har talat om, se, HERREN är mellan dig och mig för evigt. 24 Och David gömde sig ute på fälten. Och när nymånaden var inne, satte kungen sig till bords för att äta. 25 Och kungen satte sig på sin vanliga plats, platsen vid väggen. Och Jonatan reste sig och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. 26 ✝ Likväl sa Saul ingenting den dagen, för han tänkte: Något har hänt honom, att han inte är ren. Säkert är han inte ren. 27 Men det inträffade nästa dag, den andra nymånadsdagen, då Davids plats stod tom, att Saul sa till sin son Jonatan: Varför har Isais son inte kommit till måltiden, varken i går eller i dag? 28 Och Jonatan svarade Saul: David bad mig enträget att få gå till Betlehem, 29 och han sa: Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj håller en offerhögtid i staden, och min bror har befallt mig att komma dit. Och nu, om jag har funnit nåd för dina ögon, så låt mig gå, jag ber dig, och träffa mina bröder. Därför har han inte kommit till kungens bord. 30 Då blev Saul rasande på Jonatan och han sa till honom: Du son till en vrång och upprorisk kvinna! Var det inte det jag visste, att du har tagit parti för Isais son till skam för dig själv och till skam för din mors nakenhet. 31 För så länge Isais son lever på jorden, är varken du eller din kungamakt säker. Skicka nu därför och hämta hit honom till mig, för han måste dö! 32 ✝ Och Jonatan svarade sin far Saul och sa till honom: Varför ska han dödas? Vad har han gjort? 33 ✝ Då kastade Saul ett spjut mot honom för att döda honom. Och då förstod Jonatan att hans far var fast besluten att döda David. 34 Och Jonatan reste sig från bordet i häftig vrede och åt ingen mat den andra nymånadsdagen, för han var bedrövad för Davids skull, därför att hans far hade skymfat honom. 35 Och det hände på morgonen att Jonatan gick ut till fältet vid den tiden som han hade bestämt med David. Och han hade en liten pojke med sig. 36 Och han sa till pojken: Spring och sök rätt på pilarna, som jag skjuter. Och medan pojken sprang sköt han en pil över honom. 37 Och när pojken kom till det ställe dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter pojken och sa: Ligger inte pilen längre bort? 38 Och Jonatan ropade efter pojken: Fort, skynda dig, stanna inte! Och pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 39 Men pojken visste inte något, bara Jonatan och David visste vad det gällde. 40 Och Jonatan lämnade sina vapen till pojken som han hade med sig och sa till honom: Gå och ta med dem till staden. 41 Och så snart pojken hade gått, kom David fram från södra sidan och föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger, och de kysste varandra och grät tillsammans, och David allra mest. 42 Och Jonatan sa till David: Gå i frid, för vi har båda svurit vid HERRENS namn och sagt: HERREN ska vara mellan mig och dig, och mellan min säd och din säd för evigt. 43 Och han stod upp och gav sig av, och Jonatan gick in till staden.