1 ✝ Och det hände, när han hade slutat tala med Saul, att Jonatans själ fäste sig vid Davids själ. Och Jonatan älskade honom som sitt eget liv. 2 ✝ Och Saul tog honom till sig samma dag och lät honom inte mer återvända till sin fars hus. 3 ✝ Då slöt Jonatan och David ett förbund, för han älskade honom som sitt eget liv. 4 Och Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den åt David och sina kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte. 5 Och David drog ut överallt dit Saul sände honom och han uppträdde vist. Och Saul satte honom över krigsfolket. Och han var omtyckt i hela folkets ögon och även i Sauls tjänares ögon. 6 ✝ Och det hände när de kom hem, då David återvände efter att ha dödat filistén, att kvinnorna gick ut från alla Israels städer under sång och dans för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och trianglar. 7 ✝ Och kvinnorna sjöng och spelade och sa: Saul har slagit sina tusen, men David sina tiotusen. 8 Då blev Saul mycket vred, och dessa ord berörde honom mycket illa, och han sa: Åt David har de gett tiotusen, och åt mig har de bara gett tusen. Vad mer kan han få förutom kungadömet? 9 Och från den dagen och i fortsättningen hade Saul ögonen på David. 10 ✝ Och det skedde nästa dag att den onde anden från Gud kom över Saul, och han profeterade inne i huset. Och David spelade på strängarna med sin hand som han dagligen brukade göra. Men Saul hade ett spjut i sin hand. 11 Och Saul kastade spjutet för han tänkte: Jag ska spetsa fast David vid väggen. Men David vek undan för honom två gånger. 12 Och Saul fruktade för David, för HERREN var med honom, men hade lämnat Saul. 13 Därför skickade Saul bort honom och satte honom till befälhavare över tusen, och han gick ut och kom in inför folket. 14 ✝ Och David uppträdde vist i allt han gjorde och HERREN var med honom. 15 Och när Saul såg att han uppträdde mycket vist blev han rädd för honom. 16 Och hela Israel och Juda älskade David, för han gick ut och kom in inför dem. 17 Och Saul sa till David: Se, min äldsta dotter Merab, henne vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utkämpar HERRENS krig. För Saul tänkte: Låt inte min hand drabba honom, utan låt filisteernas hand drabba honom. 18 Och David svarade Saul: Vem är jag, och vad är mitt liv eller min fars släkt i Israel, att jag skulle bli kungens svärson? 19 Men när tiden var inne att Sauls dotter Merab skulle ha getts åt David, inträffade det att hon blev bortgift med meholatiten Adriel. 20 Men Sauls dotter Mikal älskade David. När man berättade det för Saul tyckte han att det var bra. 21 Då tänkte Saul: Jag ska ge henne till honom, så att hon kan bli en snara för honom, och filisteernas hand må vara mot honom. Därför sa Saul till David för andra gången: I dag ska du bli min svärson. 22 Och Saul befallde sina tjänare och sa: Tala i hemlighet med David och säg: Se, kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu därför kungens svärson. 23 Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Men David sa: Tycker ni att det är en liten sak att bli kungens svärson? Jag är ju en fattig och ringa man? 24 Och Sauls tjänare berättade detta för honom och sa: Detta är vad David svarade. 25 Då sa Saul: Så ska ni säga till David: Kungen begär ingen brudgåva, bara 100 förhudar från filisteerna, för att hämnas på kungens fiender. Men Saul tänkte att David skulle falla genom filisteernas hand. 26 Och när hans tjänare berättade dessa ord för David blev David glad att få bli kungens svärson. Och innan tiden hade gått ut, 27 bröt David upp och drog i väg, han och hans män, och slog 200 män av filisteerna. Och David tog med sig deras förhudar och överlämnade dem till kungen i fullt antal, för att han skulle bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Mikal till hustru. 28 Och Saul såg och förstod att HERREN var med David, och att Sauls dotter Mikal älskade honom. 29 Och Saul fruktade ännu mer för David, och Saul blev Davids fiende i alla sina livsdagar. 30 Och filisteernas furstar drog ut till strid, och det skedde när de drog ut, att David handlade visare än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket aktat.