1 Då tog Elifas från Teman till orda och sa: 2 ✝ Ska en vis man tala så i vädret* och fylla sitt bröst med östanvind? 3 Ska han försvara sin sak med värdelöst tal eller med ord till ingen nytta? 4 Ja, du förkastar gudsfruktan och förringar bönen inför Gud. 5 Ty din ondska lär din mun och du väljer de listigas tunga. 6 ✝ Din egen mun fördömer dig, inte jag, ja, dina egna läppar vittnar mot dig. 7 ✝ Är du den första människan som föddes eller blev du till före höjderna? 8 ✝ Har du hört Guds hemliga råd och håller du den visdomen för dig själv? 9 ✝ Vad vet du som inte vi vet? Vad har du för insikter som vi saknar? 10 Hos oss finns både gråhåriga män och åldringar, som är mycket äldre än din far. 11 Är Guds tröst inte nog för dig? Finns det något hemligt med dig?* 12 Varför leds du bort av ditt hjärta och varför blinkar du med ögonen? 13 Så att du vänder ditt sinne mot Gud och låter sådana ord komma ur din mun? 14 ✝ Vad är en människa, att hon skulle vara ren och att den som är född av en kvinna, skulle vara rättfärdig? 15 ✝ Se, han litar inte på sina heliga, inte ens himlarna är rena i hans ögon. 16 Hur mycket mer avskyvärd och fördärvad är inte då människan, hon som dricker orättfärdighet som vatten! 17 Lyssna på mig, jag ska visa dig något, vad jag har sett vill jag berätta. 18 Sådant som visa män fört vidare från sina fäder utan att dölja något, 19 av dem som fått landet, utan att någon främling ännu hade trängt in bland dem. 20 ✝ Den ogudaktige plågas av oro i alla sina livsdagar och antalet år är dolt för förtryckaren.* 21 ✝ Skrämmande ljud fyller hans öron. Mitt i hans välstånd kommer fördärvaren över honom. 22 Han tror inte att han ska återvända ifrån mörkret för svärdet väntar på honom. 23 ✝ Han irrar omkring efter bröd och säger: Var är det? Han vet att mörkrets dag är nära. 24 Nöd och ångest skrämmer honom, de ska besegra honom som en kung rustad till strid. 25 För han räcker ut sin hand mot Gud och förhäver sig mot den Allsmäktige. 26 Han springer mot honom med styv nacke, väl skyddad av sina tjocka sköldar, 27 ✝ för han har täckt sitt ansikte med fetma, och hans midja sväller av fett. 28 Han vistas i ödelagda städer, och i hus som ingen bor i, som är redo att bli ruiner. 29 Han kommer inte att bli rik, inte heller kommer hans rikedom att bestå, inte heller ska hans ägodelar sprida sig över jorden. 30 ✝ Han ska inte undkomma mörkret, lågan ska förtorka hans grenar och genom hans muns ande ska han förgås. 31 Han bör inte förtrösta sig på fåfänglighet, för han blir bedragen* och fåfänglighet kommer att vara hans lön. 32 ✝ Det kommer att fullbordas innan hans tid är inne, och hans gren ska inte grönska. 33 Han ska skaka av sig sina omogna druvor som vinträdet och fälla sina blommor som ett olivträd. 34 För hycklarnas församling ska ligga öde och eld ska förtära de hus där mutor tas. 35 ✝ De är havande med elände och föder fördärv*, deras buk förbereder svek.