1 ✝ Då tog Sofar från Naama till orda och sa: 2 Ska detta ordsvall inte besvaras, och ska en pratmakare få rätt? 3 Skulle dina lögner få män att tiga? Och när du hånar, ska ingen få dig att skämmas? 4 För du har sagt: Min lära är ren och jag är ren i dina ögon. 5 Men o, att Gud ville tala och öppna sin mun mot dig, 6 och att han skulle uppenbara för dig visdomens hemligheter, för där finns insikt i dubbelt mått. Därför ska du veta att Gud kräver mindre av dig, än din syndaskuld förtjänar. 7 ✝ Kan du genom utforskning finna Gud? Kan du förstå vidden av den Allsmäktiges fullkomlighet? 8 ✝ Den är hög som himlen – vad kan du göra? Djupare än dödsriket – vad kan du förstå? 9 Dess mått är längre än jorden och bredare än havet. 10 ✝ Om han rycker ut och stänger igen eller kallar samman – vem kan då hindra honom? 11 För han känner människornas fåfänga*, han ser också ondskan, skulle han då inte bry sig om det? 12 Om en dåre kan få förstånd då kan en vildåsna födas till människa. 13 Om du bereder ditt hjärta och räcker ut dina händer mot honom, 14 om du skaffar bort, långt ifrån dig, dina händers orättfärdighet, och inte låter ondska bo i dina tält, 15 då kommer du kunna lyfta upp ditt ansikte utan fläck, ja, du ska stå stadigt och utan att frukta. 16 För du ska glömma ditt elände och minnas det som vatten som rinner bort. 17 Och ditt liv ska vara klarare än middagsljuset. Du ska lysa fram, du ska vara som morgonen. 18 Och du ska vara trygg, för det finns hopp, ja, du ska gräva omkring dig och du ska lägga dig till vila i trygghet. 19 ✝ Du ska lägga dig ned och ingen ska göra dig förskräckt. Ja, många ska komma och söka vinna din gunst. 20 ✝ Men de ondskefullas ögon ska tyna bort och de ska inte kunna fly, deras hopp ska vara att få ge upp andan.