1 Ingen är så djärv att han vågar reta upp honom. Vem är då den som kan sätta sig upp mot mig? 2 ✝ Vem har först gett mig något som jag måste ge tillbaka? Allt under himlen är mitt. 3 Jag tänker inte tiga om hans lemmar eller om hans styrka eller om hur välskapt han är. 4 Vem kan avkläda honom hans huds pansar? Vem kan tränga in mellan hans båda käkar? 5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar? Hans tänder är fruktansvärda runtomkring. 6 Hans sköldar* är hans stolthet, sammanfogade med hård försegling. 7 Det ena är så tätt intill det andra att det inte kan komma in någon luft mellan dem. 8 De är sammanfogade med varandra, de sitter ihop så att det inte kan skiljas åt. 9 När han nyser blixtrar det av ljus och hans ögon är som gryningens ögonlock. 10 Det sprutar flammor ur hans gap och eldgnistor bryter fram. 11 Det kommer ut rök från hans näsborrar som från en kokande gryta eller kittel. 12 Hans andedräkt får kol att brinna och eldslågor kommer fram ur hans gap. 13 Det bor styrka i hans nacke och skräck dansar framför honom. 14 Hans hudveck är fasta, de är som gjutna på honom, och kan inte rubbas. 15 Hans hjärta är hårt som sten, ja, hård som den understa kvarnstenen. 16 När han reser sig upp, bävar de mäktiga, de tappar fattningen av skräck. 17 Angriparens svärd biter inte på honom, inte heller spjut, pil eller lans. 18 Han aktar järn som strå och koppar som murket trä. 19 Pilar skrämmer honom inte på flykten, slungstenar förvandlas till halm av honom. 20 Pilar räknas som strå, han skrattar åt rasslet av lansar. 21 Undertill har han vassa skärvor, han sätter spår i dyn som en trösksläde. 22 Han får djupet att koka som en gryta, han får havet att sjuda likt en oljekittel. 23 Han gör vägen bakom sig upplyst, som om djupet fått silverhår. 24 På jorden finns inte hans like, som är skapad utan fruktan. 25 Han ser på allt högt, han är en kung över alla stolthetens barn*.