1 Men Job tog till orda och sa: 2 Lyssna noga på mina ord, och låt detta vara den tröst jag får av er. 3 Tillåt mig att få tala och efter att jag har talat, kan ni fortsätta håna. 4 När det gäller mig, är min klagan mot någon människa? Och om det vore så, varför skulle inte min ande vara orolig? 5 ✝ Se på mig och häpna, lägg handen på munnen. 6 Till och med när jag tänker på det, blir jag rädd och bävan griper tag i min kropp. 7 ✝ Varför får de onda leva, bli gamla och ja, växa i kraft? 8 De får se sina efterkommande leva tryggt hos dem, och har sina avkomlingar inför sina ögon. 9 ✝ Deras hus står trygga utan fruktan, inte heller drabbas de av Guds ris. 10 Deras boskap parar sig utan att misslyckas, deras kor kalvar utan missfall. 11 ✝ De släpper ut sina små som en hjord och deras barn dansar. 12 De tar tamburinen och harpan och gläder sig över ljudet från flöjtmusik. 13 De tillbringar sina dagar i rikedom och på ett ögonblick far de ner i dödsriket. 14 ✝ Därför säger de till Gud: Vik bort ifrån oss, för vi vill inte lära känna dina vägar. 15 ✝ Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom och vilken nytta skulle vi ha om vi bad till honom? 16 ✝ Se, deras lycka ligger inte i deras hand. De ogudaktigas rådslag är fjärran från mig. 17 Hur ofta slocknar de ogudaktigas lampa? Hur ofta kommer deras undergång över dem? Gud delar ut sorger i sin vrede. 18 ✝ De är som halm för vinden och som agnar som stormen för bort? 19 ✝ Gud spar hans syndaskuld åt hans barn. Men han borde hämnas på honom, han borde få erfara det, 20 ✝ så att hans ögon får se sin egen ödeläggelse och han får dricka av den Allsmäktiges vrede. 21 För vad bryr han sig om sin familj efteråt, när hans månaders antal avslutas mitt i livet? 22 ✝ Kan någon lära Gud kunskap, han dömer ju de högsta? 23 Den ene dör i sin krafts dagar, när han är helt lugn och trygg. 24 Hans kärl* är fulla av mjölk och märgen i hans ben har bevarat sin saft. 25 Den andre dör med bitter själ och har aldrig ätit med glädje. 26 ✝ De läggs båda ner i mullen och maskarna ska täcka över dem. 27 Se, jag känner era tankar och de planer, som ni orättfärdigt tänker ut mot mig. 28 För ni frågar: Var är furstens hus och var är de ondas boningar? 29 Har ni inte frågat dem som har rest? Och känner ni inte till vad de lagt märke* till, 30 att de onda sparas till undergångens dag, att de ska föras fram på vredens dag? 31 Vem säger honom rakt i ansiktet hur han lever och vem ger igen för vad han gjort? 32 Han ska föras till graven och stanna kvar i graven. 33 Dalens mylla är ljuvlig för honom och alla människor ska följa efter honom och otaliga har gått före honom. 34 Varför tröstar ni mig till ingen nytta, era svar fortsätter ju att vara falska påståenden?