1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

1 Then answered Bildad the Shuhite, and said, 2 How long wilt thou speak these things? and how long shall the words of thy mouth be like a strong wind? 3 Doth God pervert judgment? or doth the Almighty pervert justice? 4 If thy children have sinned against him, and he have cast them away for their transgression; 5 If thou wouldest seek unto God betimes, and make thy supplication to the Almighty; 6 If thou wert pure and upright; surely now he would awake for thee, and make the habitation of thy righteousness prosperous. 7 Though thy beginning was small, yet thy latter end should greatly increase.

8 For enquire, I pray thee, of the former age, and prepare thyself to the search of their fathers: 9 (For we are but of yesterday, and know nothing, because our days upon earth are a shadow:) 10 Shall not they teach thee, and tell thee, and utter words out of their heart? 11 Can the rush grow up without mire? can the flag grow without water? 12 Whilst it is yet in his greenness, and not cut down, it withereth before any other herb. 13 So are the paths of all that forget God; and the hypocrite’s hope shall perish: 14 Whose hope shall be cut off, and whose trust shall be a spider’s web. 15 He shall lean upon his house, but it shall not stand: he shall hold it fast, but it shall not endure. 16 He is green before the sun, and his branch shooteth forth in his garden. 17 His roots are wrapped about the heap, and seeth the place of stones. 18 If he destroy him from his place, then it shall deny him, saying, I have not seen thee. 19 Behold, this is the joy of his way, and out of the earth shall others grow.

20 Behold, God will not cast away a perfect man, neither will he help the evil doers: 21 Till he fill thy mouth with laughing, and thy lips with rejoicing. 22 They that hate thee shall be clothed with shame; and the dwelling place of the wicked shall come to nought.