1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1 Ein Lied im höhern Chor. Aus der Tiefe rufe ich, HErr, zu dir.2 HErr, höre meine Stimme; laß deine Ohren merken auf die Stimme meines Flehens!3 So du willst, HErr, Sünde zurechnen, HErr, wer wird bestehen?4 Denn bei dir ist die Vergebung, daß man dich fürchte.5 Ich harre des HErrn; meine Seele harret, und ich hoffe auf sein Wort.6 Meine Seele wartet auf den HErrn von einer Morgenwache bis zur andern.7 Israel hoffe auf den HErrn; denn bei dem HErrn ist die Gnade und viel Erlösung bei ihm;8 und er wird Israel erlösen aus allen seinen Sünden.