1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.

2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,

3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.

4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.

5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.

6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.

7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --

8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.

9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.

10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.

11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.

12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.

13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.

14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.

15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.

16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.

17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.

18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.

19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.

20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.

21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.

22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.

23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:

24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.

25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.

26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.

27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.

1 The Elder to Gaius the beloved, whom I love in truth!

2 beloved, concerning all things I desire thee to prosper, and to be in health, even as thy soul doth prosper,

3 for I rejoiced exceedingly, brethren coming and testifying of the truth in thee, even as thou in truth dost walk;

4 greater than these things I have no joy, that I may hear of my children in truth walking.

5 Beloved, faithfully dost thou do whatever thou mayest work to the brethren and to the strangers,

6 who did testify of thy love before an assembly, whom thou wilt do well, having sent forward worthily of God,

7 because for [His] name they went forth, nothing receiving from the nations;

8 we, then, ought to receive such, that fellow-workers we may become to the truth.

9 I did write to the assembly, but he who is loving the first place among them -- Diotrephes -- doth not receive us;

10 because of this, if I may come, I will cause him to remember his works that he doth, with evil words prating against us; and not content with these, neither doth he himself receive the brethren, and those intending he doth forbid, and out of the assembly he doth cast.

11 Beloved, be not thou following that which is evil, but that which is good; he who is doing good, of God he is, and he who is doing evil hath not seen God;

12 to Demetrius testimony hath been given by all, and by the truth itself, and we also -- we do testify, and ye have known that our testimony is true.

13 Many things I had to write, but I do not wish through ink and pen to write to thee,

14 and I hope straightway to see thee, and mouth to mouth we shall speak. Peace to thee! salute thee do the friends; be saluting the friends by name.