Confiança em Deus

12 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.


5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.


3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.


5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.


8 Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför Guds änglar.

9 Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock bliva förnekad inför Guds änglar.

10 Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skall det icke bliva förlåtet.


4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.


2 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»


1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.


4 Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet.

5 Han älskar rättfärdighet och rätt; jorden är full av HERRENS nåd.

6 Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda.


2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,


7 Nu vet jag att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar giver hans högra hand seger.


4 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.

5 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,

6 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.


1 En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen.


6 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?

7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.

8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»

9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.


5 på det att min fiende icke må säga: »Jag blev honom övermäktig», och på att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.


9 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och oförfärad; så var nu icke förskräckt eller försagd. Ty HERREN, din Gud, är med dig i allt vad du företager dig.»


3 Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han.


15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.


10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.


7 HERREN är god, ett värn i nödens tid, och han låter sig vårda om dem som förtrösta på honom.


10 Vem bland eder, som fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning, så förtröste han dock på HERRENS namn och stödje sig vid sin Gud.


7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.


10 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.


8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.


4 Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa.


7 På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.


2 Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.»


8 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.


10 Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.


31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.


1 »Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig.


5 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.


5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.