Jeremias 15

1 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

2 Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.

3 Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem.

4 Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.

5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,ja, vem kan ha medlidande med dig?Vem vill ta en omväg för att frågahur det står till med dig?

6 Du har förkastat mig, säger Herren,och vänt mig ryggen.Därför har jag räckt ut min hand emot digför att förgöra dig.Jag är trött på att visa förbarmande.

7 Jag kastade dem med kastskovelvid landets portar,jag gjorde dem barnlösa,jag förgjorde mitt folk,men de vände inte om från sina vägar.

8 Deras änkor blev inför migfler än sandkornen i havet.Över mödrarna till deras unga mänlät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.

9 Den som hade fött sju sönersvimmade och gav upp andan.Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,hon måste blygas och skämmas.De som är kvar av demskall jag överlämna åt deras fienders svärd,säger Herren.

10 "Ve mig, min mor, att du har fött mig,en man som ställer till osämja och träta för hela landet!Jag har inte lånat dem någotoch de har inte givit lån till mig.Ändå förbannar alla mig."

11 Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.

12 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?

13 Dina ägodelar och dina skatter skall jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land.

14 Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte känner. Ty min vredes eld är upptänd och den skall brinna mot er."

15 Herre, du vet det.Tänk på mig och tag hand om migoch ge mig hämnd på mina förföljare.Tag inte bort mig, du som är långmodig.Tänk på hur jag blir hånad för din skull.

16 Dina ord kom och jag åt dem,ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje,ty jag är uppkallad efter ditt namn,Herre, härskarornas Gud.

17 Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig.Därför att din hand var över mig har jag suttit ensam,ty du har uppfyllt mig med harm.

18 Varför skall jag ständigt plågasoch varför är mitt sår oläkbart?Det vill ju inte läkas.Du har blivit för mig som en sinande bäck,likt ett vatten som ingen kan lita på.

19 Därför säger Herren så:Om du vänder om,skall jag låta dig komma tillbakaoch du skall få tjäna mig.Om du skiljer det äkta från det oäktaskall du få vara som min mun.Detta folk skall då vända tillbaka till dig,men du skall inte vända tillbaka till dem.

20 Jag skall göra dig till en fastkopparmur mot detta folk,så att de inte kan besegra digom de vill strida mot dig.Ty jag är med dig för att hjälpa dig,och för att rädda dig, säger Herren.

21 Jag skall rädda dig ut ur de ondas våldoch befria dig ur våldsmännens hand.