Jeremias 20

1 Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt,

2 lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

3 Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.

4 Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd.

5 Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel.

6 Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."

7 Du, Herre, övertalade mig,och jag lät mig övertalas.Du grep mig och blev mig övermäktig.Så har jag blivit ett ständigt åtlöje,alla hånar mig.

8 Ty så ofta jag talar måste jag klaga,över våld och förtryck måste jag ropa,ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen.

9 Men jag tänkte:Jag vill glömma honomoch inte mer tala i hans namn.Då blev det i mitt hjärtasom en brinnande eld,instängd i mitt innersta.Jag ansträngde mig att uthärda denmen kunde det inte.

10 Jag hör många förtala mig,det är skräck från alla håll:"Ange honom!""Ja, vi skall ange honom!"Alla som stått mig näraväntar på att jag skall falla."Kanske låter han lura sig,så att vi blir honom övermäktigaoch kan hämnas på honom."

11 Men Herren är med migsom en mäktig hjälte.Därför skall mina förföljare komma på falloch inte bli mig övermäktiga.De skall stå där med stor skam,ty de har handlat utan förstånd.De skall drabbas av evig vanära,som ej skall glömmas.

12 Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,du ser hjärtan och njurar.Jag skall få se din hämnd på dem,ty till dig har jag överlämnat min sak.

13 Sjung till Herren, lova Herren,ty han räddar den fattiges själur de ondas hand.

14 Förbannad vare den dag då jag föddes!Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad!

15 Förbannad vare den man som meddelade min far:"Du har fått en son,"och gjorde honom mycket glad.

16 Låt det gå den mannen,som det gick för de städersom Herren förstörde utan att ångra det.Låt honom få höra klagorop på morgonenoch stridsrop vid middagstid,

17 därför att han inte dödade mig i moderlivet,så att min mor fick bli min gravoch hennes moderliv havande för alltid.

18 Varför kom jag ut ur moderlivetför att se möda och bedrövelseoch se mina dagar försvinna i skam?