2 Coríntios 2

1 But I determined this for myself, that I would not come to you again in sorrow. 2 For if I make you grieve, then who will make me glad but he who is made to grieve by me? 3 And I wrote this very thing to you, so that when I came, I wouldn’t have sorrow from them of whom I ought to rejoice; having confidence in you all that my joy would be shared by all of you. 4 For out of much affliction and anguish of heart I wrote to you with many tears, not that you should be made to grieve, but that you might know the love that I have so abundantly for you.

5 But if any has caused sorrow, he has caused sorrow not to me, but in part (that I not press too heavily) to you all. 6 This punishment which was inflicted by the many is sufficient for such a one; 7 so that, on the contrary, you should rather forgive him and comfort him, lest by any means such a one should be swallowed up with his excessive sorrow. 8 Therefore I beg you to confirm your love toward him. 9 For to this end I also wrote, that I might know the proof of you, whether you are obedient in all things. 10 Now I also forgive whomever you forgive anything. For if indeed I have forgiven anything, I have forgiven that one for your sakes in the presence of Christ, 11 that no advantage may be gained over us by Satan, for we are not ignorant of his schemes.

12 Now when I came to Troas for the Good News of Christ, and when a door was opened to me in the Lord, 13 I had no relief for my spirit, because I didn’t find Titus my brother, but taking my leave of them, I went out into Macedonia.

14 Now thanks be to God who always leads us in triumph in Christ, and reveals through us the sweet aroma of his knowledge in every place. 15 For we are a sweet aroma of Christ to God in those who are being saved and in those who perish: 16 to the one a stench from death to death, to the other a sweet aroma from life to life. Who is sufficient for these things? 17 For we are not as so many, peddling the word of God. But as of sincerity, but as of God, in the sight of God, we speak in Christ.

1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3 *2 Kor 12:21. Jag skrev*2:3Jag skrevPaulus hänvisar antingen till ett brev som inte bevarats åt eftervärlden eller möjligen till Första Korintierbrevet. som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4 *Apg 20:31. Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.

5 *1 Kor 5:1f. Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7 *Luk 17:3. Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8 *1 Kor 16:14. Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.

9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11 *Luk 22:31, Ef 4:27. för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

I Kristi segertåg

12 *1 Kor 16:9. När jag kom till Troas*2:12Troas Romersk koloni vid ruinerna av gamla Troja, som Paulus troligen passerade under resan som beskrivs i Apg 20:1. för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 *Apg 20:6, 2 Kor 7:5f. Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus*2:13TitusBetrodd medarbetare till Paulus, som hade fört honom till tro (Tit 1:4). Titus var grek (Gal 2:3) och Paulus särskilda ombud till Korint (2 Kor 7:6f). där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.

14 *Kol 1:25. Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft*2:14sprider sin kunskaps doftPaulus jämför sig med en krigsfånge som går i fältherrens triumftåg och svänger sitt rökelsekar till hans ära (1 Kor 9:17, 19). genom oss överallt. 15 *1 Kor 1:18. Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16 *Luk 2:34. för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? 17 *2 Kor 1:12, 4:2, 2 Petr 1:21. Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.