Juízes 11

1 Now Jephthah the Gileadite was a mighty man of valor. He was the son of a prostitute. Gilead became the father of Jephthah. 2 Gilead’s wife bore him sons. When his wife’s sons grew up, they drove Jephthah out and said to him, "You will not inherit in our father’s house, for you are the son of another woman." 3 Then Jephthah fled from his brothers and lived in the land of Tob. Outlaws joined up with Jephthah, and they went out with him.

4 After a while, the children of Ammon made war against Israel. 5 When the children of Ammon made war against Israel, the elders of Gilead went to get Jephthah out of the land of Tob. 6 They said to Jephthah, "Come and be our chief, that we may fight with the children of Ammon."

7 Jephthah said to the elders of Gilead, "Didn’t you hate me, and drive me out of my father’s house? Why have you come to me now when you are in distress?"

8 The elders of Gilead said to Jephthah, "Therefore we have turned again to you now, that you may go with us and fight with the children of Ammon. You will be our head over all the inhabitants of Gilead."

9 Jephthah said to the elders of Gilead, "If you bring me home again to fight with the children of Ammon, and Yahweh delivers them before me, will I be your head?"

10 The elders of Gilead said to Jephthah, "Yahweh will be witness between us. Surely we will do what you say."

11 Then Jephthah went with the elders of Gilead, and the people made him head and chief over them. Jephthah spoke all his words before Yahweh in Mizpah.

12 Jephthah sent messengers to the king of the children of Ammon, saying, "What do you have to do with me, that you have come to me to fight against my land?"

13 The king of the children of Ammon answered the messengers of Jephthah, "Because Israel took away my land when he came up out of Egypt, from the Arnon even to the Jabbok, and to the Jordan. Now therefore restore that territory again peaceably."

14 Jephthah sent messengers again to the king of the children of Ammon; 15 and he said to him, "Jephthah says: Israel didn’t take away the land of Moab, nor the land of the children of Ammon; 16 but when they came up from Egypt, and Israel went through the wilderness to the Red Sea, and came to Kadesh, 17 then Israel sent messengers to the king of Edom, saying, ‘Please let me pass through your land;’ but the king of Edom didn’t listen. In the same way, he sent to the king of Moab, but he refused; so Israel stayed in Kadesh. 18 Then they went through the wilderness, and went around the land of Edom, and the land of Moab, and came by the east side of the land of Moab, and they encamped on the other side of the Arnon; but they didn’t come within the border of Moab, for the Arnon was the border of Moab. 19 Israel sent messengers to Sihon king of the Amorites, the king of Heshbon; and Israel said to him, ‘Please let us pass through your land to my place.’ 20 But Sihon didn’t trust Israel to pass through his border; but Sihon gathered all his people together, and encamped in Jahaz, and fought against Israel. 21 Yahweh, the God of Israel, delivered Sihon and all his people into the hand of Israel, and they struck them. So Israel possessed all the land of the Amorites, the inhabitants of that country. 22 They possessed all the border of the Amorites, from the Arnon even to the Jabbok, and from the wilderness even to the Jordan. 23 So now Yahweh, the God of Israel, has dispossessed the Amorites from before his people Israel, and should you possess them? 24 Won’t you possess that which Chemosh your god gives you to possess? So whoever Yahweh our God has dispossessed from before us, them will we possess. 25 Now are you anything better than Balak the son of Zippor, king of Moab? Did he ever strive against Israel, or did he ever fight against them? 26 Israel lived in Heshbon and its towns, and in Aroer and its towns, and in all the cities that are along the side of the Arnon for three hundred years! Why didn’t you recover them within that time? 27 Therefore I have not sinned against you, but you do me wrong to war against me. May Yahweh the Judge be judge today between the children of Israel and the children of Ammon."

28 However, the king of the children of Ammon didn’t listen to the words of Jephthah which he sent him. 29 Then Yahweh’s Spirit came on Jephthah, and he passed over Gilead and Manasseh, and passed over Mizpah of Gilead, and from Mizpah of Gilead he passed over to the children of Ammon.

30 Jephthah vowed a vow to Yahweh, and said, "If you will indeed deliver the children of Ammon into my hand, 31 then it shall be, that whatever comes out of the doors of my house to meet me when I return in peace from the children of Ammon, it shall be Yahweh’s, and I will offer it up for a burnt offering."

32 So Jephthah passed over to the children of Ammon to fight against them; and Yahweh delivered them into his hand. 33 He struck them from Aroer until you come to Minnith, even twenty cities, and to Abelcheramim, with a very great slaughter. So the children of Ammon were subdued before the children of Israel.

34 Jephthah came to Mizpah to his house; and behold, his daughter came out to meet him with tambourines and with dances. She was his only child. Besides her he had neither son nor daughter. 35 When he saw her, he tore his clothes, and said, "Alas, my daughter! You have brought me very low, and you are one of those who trouble me; for I have opened my mouth to Yahweh, and I can’t go back."

36 She said to him, "My father, you have opened your mouth to Yahweh; do to me according to that which has proceeded out of your mouth, because Yahweh has taken vengeance for you on your enemies, even on the children of Ammon." 37 Then she said to her father, "Let this thing be done for me. Leave me alone two months, that I may depart and go down on the mountains, and bewail my virginity, I and my companions."

38 He said, "Go." He sent her away for two months; and she departed, she and her companions, and mourned her virginity on the mountains. 39 At the end of two months, she returned to her father, who did with her according to his vow which he had vowed. She was a virgin. It became a custom in Israel 40 that the daughters of Israel went yearly to celebrate the daughter of Jephthah the Gileadite four days in a year.

Jefta

1 *Hebr 11:32. Gileaditen Jefta*11:1JeftaBetyder "öppnar". Domare kanske under 1090-talet f Kr. Nämns i Hebr 11:32 som en av trons hjältar. var en tapper stridsman. Han var son till en prostituerad, och hans far hette Gilead. 2 Gileads hustru födde söner åt honom, och när de växte upp drev de bort Jefta och sade till honom: "Du får inte dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna." 3 Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob*11:3landet TobTroligen Tayibeh ca 2 mil öster om Galileiska sjön (norr om Gilead).. Där slöt sig löst folk till honom och drog ut på plundringståg med honom.

4 En tid därefter gick ammoniterna i strid med Israel. 5 Men när ammoniterna gick i strid med Israel, kom de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tob. 6 De sade till Jefta: "Kom och bli vår anförare, så ska vi strida mot ammoniterna." 7 Men Jefta svarade de äldste i Gilead: "Har ni inte hatat mig och drivit ut mig ur min fars hus? Varför kommer ni till mig nu när ni är i nöd?" 8 De äldste i Gilead svarade honom: "Just därför har vi kommit tillbaka till dig. Kom nu med oss och strid mot ammoniterna. Du ska bli huvud över oss alla som bor i Gilead." 9 Jefta svarade de äldste i Gilead: "Om ni tar mig tillbaka för att strida mot ammoniterna och Herren ger dem till mig, så ska jag sedan vara ert huvud." 10 Då sade de äldste i Gilead till Jefta: "Herren är vittne mellan oss om vi inte gör som du har sagt." 11 Jefta följde då med de äldste i Gilead, och folket satte honom till huvud och anförare över sig. Och Jefta uttalade allt som han hade sagt inför Herren i Mispa.

12 Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och sade: "Vad har du emot mig, eftersom du kommer för att angripa mig i mitt land?" 13 *4 Mos 21:24. Då svarade ammoniternas kung Jeftas sändebud: "När Israel drog upp ur Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och Jordan. Ge nu tillbaka det frivilligt."

14 På nytt skickade Jefta sändebud till ammoniternas kung 15 *5 Mos 2:9, 18f, 37. och sade till honom: "Så säger Jefta: Israel har inte tagit något land vare sig från Moab eller från ammoniterna. 16 För när Israel drog upp ur Egypten och de hade vandrat genom öknen ända till Röda havet och kommit till Kadesh, 17 *4 Mos 20:14f. sände Israel budbärare till kungen i Edom och sade: Låt mig gå genom ditt land. Men kungen i Edom lyssnade inte. De skickade också bud till kungen i Moab, men han ville inte heller. Då stannade Israel i Kadesh.

18 *4 Mos 21:13. Därefter vandrade de genom öknen och gick runt Edoms land och Moabs land och kom öster om Moabs land och slog läger på andra sidan Arnon. De kom inte in på Moabs område, för Arnon var gräns mot Moab. 19 *4 Mos 21:21f, 5 Mos 2:26f. Sedan sände Israel budbärare till amoreernas kung Sichon, kungen i Heshbon, och sade till honom: Låt oss gå genom ditt land fram till vårt område. 20 Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gick han i strid med Israel. 21 Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde. 22 *5 Mos 2:36. De intog hela amoreernas område, från Arnon ända till Jabbok och från öknen ända till Jordan.

23 När nu Herren, Israels Gud, har fördrivit amoreerna för sitt folk Israel, skulle då du ta deras land i besittning! 24 *1 Kung 11:7, 2 Kung 23:13. Är det inte så att du tar vad din gud Kemosh ger dig till besittning, och vi tar allt som Herren vår Gud har gett oss i besittning? 25 *4 Mos 22:2f. Är du bättre än Balak, Sippors son, kungen i Moab? Gick han i tvist med Israel, gick han i strid med dem? 26 Israel har i trehundra år*11:26i trehundra årFrån Josuas tid ca 1400 f Kr till Jeftas tid ca 1100 f Kr. bott i Heshbon med underlydande orter, i Aroer med underlydande orter och i alla städer längs Arnon. Varför har ni då inte tagit tillbaka det från oss under den tiden? 27 Jag har inte syndat mot dig, men du gör illa mot mig genom att du strider mot mig. Herren, domaren, ska i dag döma mellan Israels barn och ammoniterna."  28 Men ammoniternas kung lyssnade inte till vad Jefta sade till honom genom sändebuden.

Jeftas löfte

29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: "Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att det som kommer ut genom dörrarna i mitt hus och möter mig, när jag kommer hem välbehållen från ammoniterna, ska tillhöra Herren. Jag ska offra det som brännoffer." 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand. 33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn.

Jeftas dotter

34 *2 Mos 15:20, 1 Sam 18:6. När sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 *4 Mos 30:3, 5 Mos 23:21. När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: "Nej! Min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar olycka över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte*11:35ett löfteEn ed inför Herren måste hållas (4 Mos 30:3). Lagen förbjöd dock människooffer (5 Mos 18:10, jfr Jer 7:31), och en bortlovad människa skulle lösas med en gåva (3 Mos 27:2). och kan inte ta tillbaka det."

36 Hon svarade honom: "Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender ammoniterna."  37 Hon sade sedan till sin far: "Men låt mig få detta: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och gråta över min jungfrudom med mina väninnor." 38 Han svarade henne: "Ja, gå." Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen.

39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde med henne efter löftet som han gett. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.