1 A Psalm. -- A song of the dedication of the house of David. I exalt Thee, O Jehovah, For Thou hast drawn me up, and hast not let mine enemies rejoice over me.2 Jehovah my God, I have cried to Thee, And Thou dost heal me.3 Jehovah, Thou hast brought up from Sheol my soul, Thou hast kept me alive, From going down [to] the pit.4 Sing praise to Jehovah, ye His saints, And give thanks at the remembrance of His holiness,5 For -- a moment [is] in His anger, Life [is] in His good-will, At even remaineth weeping, and at morn singing.6 And I -- I have said in mine ease, `I am not moved -- to the age.7 O Jehovah, in Thy good pleasure, Thou hast caused strength to remain for my mountain,` Thou hast hidden Thy face -- I have been troubled.8 Unto Thee, O Jehovah, I call, And unto Jehovah I make supplication.9 `What gain [is] in my blood? In my going down unto corruption? Doth dust thank Thee? doth it declare Thy truth?10 Hear, O Jehovah, and favour me, O Jehovah, be a helper to me.`11 Thou hast turned my mourning to dancing for me, Thou hast loosed my sackcloth, And girdest me [with] joy.12 So that honour doth praise Thee, and is not silent, O Jehovah, my God, to the age I thank Thee!

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.