1 To the Overseer. -- An Instruction. By sons of Korah. As a hart doth pant for streams of water, So my soul panteth toward Thee, O God.2 My soul thirsted for God, for the living God, When do I enter and see the face of God?3 My tear hath been to me bread day and night, In their saying unto me all the day, `Where [is] thy God?`4 These I remember, and pour out my soul in me, For I pass over into the booth, I go softly with them unto the house of God, With the voice of singing and confession, The multitude keeping feast!5 What! bowest thou thyself, O my soul? Yea, art thou troubled within me? Wait for God, for still I confess Him: The salvation of my countenance -- My God!6 In me doth my soul bow itself, Therefore I remember Thee from the land of Jordan, And of the Hermons, from the hill Mizar.7 Deep unto deep is calling At the noise of Thy water-spouts, All Thy breakers and Thy billows passed over me.8 By day Jehovah commandeth His kindness, And by night a song [is] with me, A prayer to the God of my life.9 I say to God my rock, `Why hast Thou forgotten me? Why go I mourning in the oppression of an enemy?10 With a sword in my bones Have mine adversaries reproached me, In their saying unto me all the day, `Where [is] thy God?`11 What! bowest thou thyself, O my soul? And what! art thou troubled within me? Wait for God, for still I confess Him, The salvation of my countenance, and my God!

1 För sångmästaren; en sång av Koras söner.2 Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?4 Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»5 Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.6 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.7 Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.8 Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.9 Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.10 Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»11 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»12 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.