1 To the Overseer. -- `Concerning the Lily of Testimony,` a secret treasure of David, to teach, in his striving with Aram-Naharaim, and with Aram-Zobah, and Joab turneth back and smiteth Edom in the valley of Salt -- twelve thousand. O God, Thou hadst cast us off, Thou hadst broken us -- hadst been angry! -- Thou dost turn back to us.2 Thou hast caused the land to tremble, Thou hast broken it, Heal its breaches, for it hath moved.3 Thou hast shewn Thy people a hard thing, Thou hast caused us to drink wine of trembling.4 Thou hast given to those fearing thee an ensign. To be lifted up as an ensign Because of truth. Selah.5 That Thy beloved ones may be drawn out, Save [with] Thy right hand, and answer us.6 God hath spoken in His holiness: I exult -- I apportion Shechem, And the valley of Succoth I measure,7 Mine [is] Gilead, and mine [is] Manasseh, And Ephraim [is] the strength of my head, Judah [is] my lawgiver,8 Moab [is] my pot for washing, over Edom I cast my shoe, Shout, concerning me, O Philistia.9 Who doth bring me [to] a city of bulwarks? Who hath led me unto Edom?10 Is it not Thou, O God? hast Thou cast us off? And dost Thou not go forth, O God, with our hosts!11 Give to us help from adversity, And vain [is] the deliverance of man.12 In God we do mightily, And He treadeth down our adversaries!

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.