1 Toda mulher sábia edifica a sua casa; mas a tola a derruba com as próprias mãos.
2 O que anda na retidão teme ao Senhor, mas o que se desvia de seus caminhos o despreza.
3 Na boca do tolo está a punição da soberba, mas os sábios se conservam pelos próprios lábios.
4 Não havendo bois o estábulo fica limpo, mas pela força do boi há abundância de colheita.
5 A verdadeira testemunha não mentirá, mas a testemunha falsa se desboca em mentiras.
6 O escarnecedor busca sabedoria e não acha nenhuma, para o prudente, porém, o conhecimento é fácil.
7 Desvia-te do homem insensato, porque nele não acharás lábios de conhecimento.
8 A sabedoria do prudente é entender o seu caminho, mas a estultícia dos insensatos é engano.
9 Os insensatos zombam do pecado, mas entre os retos há benevolência.
10 O coração conhece a sua própria amargura, e o estranho não participará no íntimo da sua alegria.
11 A casa dos ímpios se desfará, mas a tenda dos retos florescerá.
12 Há um caminho que ao homem parece direito, mas o fim dele são os caminhos da morte.
13 Até no riso o coração sente dor e o fim da alegria é tristeza.
14 O que no seu coração comete deslize, se enfada dos seus caminhos, mas o homem bom fica satisfeito com o seu proceder.
15 O simples dá crédito a cada palavra, mas o prudente atenta para os seus passos.
16 O sábio teme, e desvia-se do mal, mas o tolo se encoleriza, e dá-se por seguro.
17 O que se indigna à toa fará doidices, e o homem de maus intentos será odiado.
18 Os simples herdarão a estultícia, mas os prudentes serão coroados de conhecimento.
19 Os maus inclinam-se diante dos bons, e os ímpios diante das portas dos justos.
20 O pobre é odiado até pelo seu próximo, porém os amigos dos ricos são muitos.
21 O que despreza ao seu próximo peca, mas o que se compadece dos humildes é bem-aventurado.
22 Porventura não erram os que praticam o mal? mas beneficência e fidelidade haverá para os que praticam o bem.
23 Em todo trabalho há proveito, mas ficar só em palavras leva à pobreza.
24 A coroa dos sábios é a sua riqueza, a estultícia dos tolos é só estultícia.
25 A testemunha verdadeira livra as almas, mas o que se desboca em mentiras é enganador.
26 No temor do Senhor há firme confiança e ele será um refúgio para seus filhos.
27 O temor do Senhor é fonte de vida, para desviar dos laços da morte.
28 Na multidão do povo está a glória do rei, mas na falta de povo a ruína do príncipe.
29 O longânimo é grande em entendimento, mas o que é de espírito impaciente mostra a sua loucura.
30 O sentimento sadio é vida para o corpo, mas a inveja é podridão para os ossos.
31 O que oprime o pobre insulta àquele que o criou, mas o que se compadece do necessitado o honra.
32 Pela sua própria malícia é lançado fora o perverso, mas o justo até na morte se mantém confiante.
33 No coração do prudente a sabedoria permanece, mas o que está no interior dos tolos se faz conhecido.
34 A justiça exalta os povos, mas o pecado é a vergonha das nações.
35 O rei se alegra no servo prudente, mas sobre o que o envergonha cairá o seu furor.
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.