1 Do homem são as preparações do coração, mas do SENHOR a resposta da língua.
2 Todos os caminhos do homem são puros aos seus olhos, mas o Senhor pesa o espírito.
3 Confia ao Senhor as tuas obras, e teus pensamentos serão estabelecidos.
4 O Senhor fez todas as coisas para atender aos seus próprios desígnios, até o ímpio para o dia do mal.
5 Abominação é ao Senhor todo o altivo de coração; não ficará impune mesmo de mãos postas.
6 Pela misericórdia e verdade a iniqüidade é perdoada, e pelo temor do Senhor os homens se desviam do pecado.
7 Sendo os caminhos do homem agradáveis ao Senhor, até a seus inimigos faz que tenham paz com ele.
8 Melhor é o pouco com justiça, do que a abundância de bens com injustiça.
9 O coração do homem planeja o seu caminho, mas o Senhor lhe dirige os passos.
10 Nos lábios do rei se acha a sentença divina; a sua boca não transgride quando julga.
11 O peso e a balança justos são do Senhor; obra sua são os pesos da bolsa.
12 Abominação é aos reis praticarem impiedade, porque com justiça é que se estabelece o trono.
13 Os lábios de justiça são o contentamento dos reis; eles amarão o que fala coisas retas.
14 O furor do rei é mensageiro da morte, mas o homem sábio o apaziguará.
15 No semblante iluminado do rei está a vida, e a sua benevolência é como a nuvem da chuva serôdia.
16 Quão melhor é adquirir a sabedoria do que o ouro! e quão mais excelente é adquirir a prudência do que a prata!
17 Os retos fazem o seu caminho desviar-se do mal; o que guarda o seu caminho preserva a sua alma.
18 A soberba precede a ruína, e a altivez do espírito precede a queda.
19 Melhor é ser humilde de espírito com os mansos, do que repartir o despojo com os soberbos.
20 O que atenta prudentemente para o assunto achará o bem, e o que confia no Senhor será bem-aventurado.
21 O sábio de coração será chamado prudente, e a doçura dos lábios aumentará o ensino.
22 O entendimento para aqueles que o possuem, é uma fonte de vida, mas a instrução dos tolos é a sua estultícia.
23 O coração do sábio instrui a sua boca, e aumenta o ensino dos seus lábios.
24 As palavras suaves são favos de mel, doces para a alma, e saúde para os ossos.
25 Há um caminho que parece direito ao homem, mas o seu fim são os caminhos da morte.
26 O trabalhador trabalha para si mesmo, porque a sua boca o incita.
27 O homem ímpio cava o mal, e nos seus lábios há como que uma fogueira.
28 O homem perverso instiga a contenda, e o intrigante separa os maiores amigos.
29 O homem violento coage o seu próximo, e o faz deslizar por caminhos nada bons.
30 O que fecha os olhos para imaginar coisas ruins, ao cerrar os lábios pratica o mal.
31 Coroa de honra são as cãs, quando elas estão no caminho da justiça.
32 Melhor é o que tarda em irar-se do que o poderoso, e o que controla o seu ânimo do que aquele que toma uma cidade.
33 A sorte se lança no regaço, mas do Senhor procede toda a determinação.
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.