1 A sabedoria já edificou a sua casa, já lavrou as suas sete colunas.

2 Já abateu os seus animais e misturou o seu vinho, e já preparou a sua mesa.

3 Já ordenou às suas criadas, e está convidando desde as alturas da cidade, dizendo:

4 Quem é simples, volte-se para cá. Aos faltos de senso diz:

5 Vinde, comei do meu pão, e bebei do vinho que tenho misturado.

6 Deixai os insensatos e vivei; e andai pelo caminho do entendimento.

7 O que repreende o escarnecedor, toma afronta para si; e o que censura o ímpio recebe a sua mancha.

8 Não repreendas o escarnecedor, para que não te odeie; repreende o sábio, e ele te amará.

9 Dá instrução ao sábio, e ele se fará mais sábio; ensina o justo e ele aumentará em entendimento.

10 O temor do Senhor é o princípio da sabedoria, e o conhecimento do Santo a prudência.

11 Porque por meu intermédio se multiplicam os teus dias, e anos de vida se te aumentarão.

12 Se fores sábio, para ti serás sábio; e, se fores escarnecedor, só tu o suportarás.

13 A mulher louca é alvoroçadora; é simples e nada sabe.

14 Assenta-se à porta da sua casa numa cadeira, nas alturas da cidade,

15 E põe-se a chamar aos que vão pelo caminho, e que passam reto pelas veredas, dizendo:

16 Quem é simples, volte-se para cá. E aos faltos de entendimento ela diz:

17 As águas roubadas são doces, e o pão tomado às escondidas é agradável.

18 Mas não sabem que ali estão os mortos; os seus convidados estão nas profundezas do inferno.

1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----