1 Como ribeiros de águas assim é o coração do rei na mão do SENHOR, que o inclina a todo o seu querer.
2 Todo caminho do homem é reto aos seus olhos, mas o Senhor sonda os corações.
3 Fazer justiça e juízo é mais aceitável ao Senhor do que sacrifício.
4 Os olhos altivos, o coração orgulhoso e a lavoura dos ímpios é pecado.
5 Os pensamentos do diligente tendem só para a abundância, porém os de todo apressado, tão-somente para a pobreza.
6 Trabalhar com língua falsa para ajuntar tesouros é vaidade que conduz aqueles que buscam a morte.
7 As rapinas dos ímpios os destruirão, porquanto se recusam a fazer justiça.
8 O caminho do homem é todo perverso e estranho, porém a obra do homem puro é reta.
9 É melhor morar num canto de telhado do que ter como companheira em casa ampla uma mulher briguenta.
10 A alma do ímpio deseja o mal; o seu próximo não agrada aos seus olhos.
11 Quando o escarnecedor é castigado, o simples torna-se sábio; e o sábio quando é instruído recebe o conhecimento.
12 O justo considera com prudência a casa do ímpio; mas Deus destrói os ímpios por causa dos seus males.
13 O que tapa o seu ouvido ao clamor do pobre, ele mesmo também clamará e não será ouvido.
14 O presente dado em segredo aplaca a ira, e a dádiva no regaço põe fim à maior indignação.
15 O fazer justiça é alegria para o justo, mas destruição para os que praticam a iniqüidade.
16 O homem que anda desviado do caminho do entendimento, na congregação dos mortos repousará.
17 O que ama os prazeres padecerá necessidade; o que ama o vinho e o azeite nunca enriquecerá.
18 O resgate do justo é o ímpio; o do honrado é o perverso.
19 É melhor morar numa terra deserta do que com a mulher rixosa e irritadiça.
20 Tesouro desejável e azeite há na casa do sábio, mas o homem insensato os esgota.
21 O que segue a justiça e a beneficência achará a vida, a justiça e a honra.
22 O sábio escala a cidade do poderoso e derruba a força da sua confiança.
23 O que guarda a sua boca e a sua língua guarda a sua alma das angústias.
24 O soberbo e presumido, zombador é o seu nome, trata com indignação e soberba.
25 O desejo do preguiçoso o mata, porque as suas mãos recusam trabalhar.
26 O cobiçoso cobiça o dia todo, mas o justo dá, e nada retém.
27 O sacrifício dos ímpios já é abominação; quanto mais oferecendo-o com má intenção!
28 A falsa testemunha perecerá, porém o homem que dá ouvidos falará sempre.
29 O homem ímpio endurece o seu rosto; mas o reto considera o seu caminho.
30 Não há sabedoria, nem inteligência, nem conselho contra o Senhor.
31 Prepara-se o cavalo para o dia da batalha, porém do Senhor vem a vitória.
1 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
2 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
3 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
5 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
6 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
7 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
8 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
9 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
11 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
12 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
14 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
15 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
16 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
17 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
18 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
19 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
20 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
23 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
24 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
25 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
26 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
29 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
30 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
31 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.